Vet inte vad jag ska tro. Är sjukt besviken och och får en känsla av att inte vara good enough. Fast jag vet att jag är det, no doubt about it! Men den känslan smyger sig lik förbannat inpå... Vet inte om jag är besviken på dig eller kanske på mig? Men varför ska jag vara besviken på mig själv för? Jag gör bara det enda rätta och checkar läget för att veta vart DU står. Vart VI står. Jag är inte konflikträdd, jag kan ta en diskussion - I can take it all.

Bullshit eller inte. Det här var inte första gången. Det har hänt förr, redan innan du och jag blev ett vi. Jag vet inte vad jag ska tro så jag väljer just nu att bli blank och inte känna. För stunden.

Är inne på träningsvecka 10 nu, och även fast jag har minskat ned från fyra timmars träning om dagen till två timmar så kör jag stenhårt med gym och kondition! Igår kväll efter jobbet gymmade jag rygg, biceps och mage och  imorse gymmade jag axlar och triceps och gick en timmes powerwalk. Imorgon står det ben på schemat!