En upp- och nedvänd dag, kind of. Allt har varit som vanligt fast endå så inte. En massa hjärnspöken och annat skit. Hur kan något som känts rätt kännas fel?

Well well. Igår eftermiddag kom Patrik och på kvällen var grannarna Emma och Tobias in en sväng och umgicks med oss, trevligt! Syster Josefine kom även förbi. Sen var det bara att krypa till kojs för att vakna upp till idag, med en massa jobbiga tankar och till att känna sig helt fucking värdelös. Tog åtminstone tag i dagen genom att dra till gymmet och gå min 120 minuters powerwalk på morgonen/förmiddagen. Resten av dagen har jag spenderat med att vara nedstämd och lessen i ögat. Ibland orkar jag bara inte. Och jag har kommit till den punkten nu. Jag orkar inte fejka och le bara för att. Bara för att man förväntas göra det. Kvällen blev aningens bättre iaf, jag lagade middag åt mig och Patrik och Emma var även in så jag fick känna på hennes tjocka gravid mage, det är mysigt! Tänk att hon har två där inne med, wow. Mys! Jag var ut och sprang 30 minuter för en timme sen ungefär, behövde rensa tankarna och samla mig lite. Kändes tungt som fan att springa - sprang dessutom i blåst och motvind i princip hela tiden. Känns som hela dagen har varit i motvind faktiskt. Konstigt det där.