Dags för ett inlägg för "30 dagars temabloggande"! Har ju i och för sig gått några dagar sen jag skrev det andra inlägget men jag tar och bloggar om det tredje nu så får det fjärde komma imorgon eller i övermorgon, skit samma - det kommer när det kommer. Dom dagar jag bloggar :)

Dag 03- Mina föräldrar

Mina föräldrar heter Ann-Christine och Håkan. Båda är ifrån Stockholm men bor här i Säter. Dom träffades i Smedjebacken när mamma skulle ta sitt körkort. På just det - pappas trafikskola. Love was in the air och hipp som happ så flyttade mamma till pappas hus i Säter och strax där efter blev det bulle i ugnen - Josefine blev till. Två år senare kom jag och det dröjde två år till innan även Joel föddes. Tre barn i syskonskaran. Pappa fortsatte att pendla till Smedjebacken när vi var små medans mamma stannade hemma om dagarna med oss. Åren gick och pappa och mamma beslöt sig för att öppna en trafikskola ihop och den drivs än idag här i Säter.

Både mamma och pappa är två individer med starka åsikter. Pappas märker man inte alltid av, han "simmar mest med strömmen" men när det verkligen är någonting han inte gillar eller går med på så sätter han sig raklång på tvären! Mamma är mer rak på sak hela tiden. Det måste vara därifrån jag har fått mitt bestämda sätt, hehe.

Pappa och jag hade väldigt svårt att fungera ihop förr. Jag hade så oerhört mycket frustrationer inom mig under min tonårsperiod så vi rök i luven på varandra all the time! Vet inte hur många gånger vi gick varandra på nerverna och startade krig. Men med åren har våran relation utvecklats väldigt fint. Som tur är! Vi har våra duster ibland men på något vis och vänster så finns alltid pappa i ens närhet när man behöver honom, gammelgubben <3

Mamma och jag har gått igenom både vatten och eld tillsammans. Mycket har att göra med min tonårsperiod (precis som med pappa). Den stora skillnaden mellan mamma och pappa gällande det är ATT mamma aldrig vek från min sida. Oavsett hur riktigt dåligt allt ändå var. Hon krigade med mig, igenom allt. Utan mammas hjälp och stöd så hade jag varit död för längesedan. Det var så pass illa. Även vi har haft våra fighter och jag vet inte hur många gånger jag skrikit att jag hatat henne i ren frustration och ilska. Ren och skär ilska - på mig själv. På livet. På allt. Stackars mamma fick stå ut med mycket. Men hon fanns där, hela vägen. Hon svek inte och hon kommer aldrig att svika mig. Henne kan man alltid lita på när man behöver goda råd eller en stöttande famn. <3

Malin var hit på en kopp kaffe när jag hade slutat jobbet och hon letade på en hink nere i källaren åt mig när jag visade henne den snuskiga vaktmästartoaletten (yuuuuuiiii) - så nu slipper jag ränna ner i källaren på natten för att kissa. Tamdaraaaamdaaaaam! Inte så jävla tjoohaabaaaloobans att kissa i en hink kanske men hellre det än den där snusktoaletten eller att frysa arslet av sig utomhus runt husknuten, haha. Fy faan vad skönt det ska bli att kunna få gå på toaletten när man vill, duscha, ja rent av kunna spola vatten ur kranarna. Aaaaah imorgon! DÅ ska dom vara klara med stambytet!

NU sova så jag orkar upp imorgonbitti och hinner med en halvtimmes promenad med Ebba innan jag lär vandra ut till jobbet vid halv sju. G'natt!

Dag 02 - Min första kärlek

Min första kärlek var en av grannpojkarna! Andra huset ifrån vårat. Ett gult hus. Daniel hette han och jag var så kär sååååå kär! Tre år gammal var jag, om inte yngre när jag fick upp mina ögon för honom. Daniel var dock några år äldre än mig, han var en sisodär 10-12 år äldre. Men likväl för det så tillät han mig med mina små uppvakntningsbestyr. Jag fick pussa honom på både kinden och munnen när jag sprang dit för att hälsa på. Vilket kunde ske många gånger om dagen. Han var alltid lika tålmodig med mig! En ung och dryg flicksnärta som hade tusen armar och ben virvlandes i luften. Varje vår när han fyllde år så minns jag att jag gav honom en hel hink full med fin fina grodyngel! Handplockade och valda med omtanke och kärlek, haha. "Danne Danne! Böj dä ner å blunda. Blunda dåååå! Inte titta" Sen smack så fick han en puss. Alla gånger att han visste om det med, haha. Stackars kille. Men jag tror nog att han uppskattade den gesten, jag vill då gärna hoppas på det. Haha.

En liten Jennifer på sex eller sju år här - and of course så bultade mitt hjärta fortfarande Danne då med! Men det bultade även för Simon, Kalle, Tim and so on.... Haha 

Jag var redan som liten väldigt karltokig! Och det har fortsatt upp i vuxen ålder. Men tur är vällan det för karlar är ju så härliga! ;) Don't you think? ;)

Jag och mannen passade på att mysa till det i soffan nu på kvällen! I knäet hade vi frallabus Ebba som tröck sig närmare och närmare. Gos! Dom andra två små doggarna är hemma hos svärmor och myser runt tills på onsdag förmiddag.

På oss hade vi självklart våra nya onepiece! Onepiece, serien Walking Dead, piggelinglass och ett stycke trött hund i famnen gjorde kvällen min! <3

Nu ska jag och Ebba ut på sista kvällspromenaden innan jag lär gå ned i KÄLLAREN för att kissa och sminka av mig. Dom har stängt av allt vatten då det pågår ett stambyte. Inget vatten tills på onsdagkväll...... Känns som en evighet if you ask me. Och gå ned i källaren tycker jag är läskigt - mörkrädd och källarrädd som jag är. Fy tusan! Själv lär jag gå med, då Niklas har åkt till jobbet. Nä, ut var det ja. Sen soooooooooooova tills klockan ringer fem imorgonbitti och en jobbdag väntar.

Är glaaaaaaaad som bara den för idag kom våra Onepiece! One for me and one for my man! <3 Niklas fick dessutom sin i födelsedagspresent, dock något i efterskott då leveransen tog sån jävla tid. Shit happens! Nu är dom här iaf! Wonderful!

Då var det dags för en presentation av mig dårå om man ska följa "30 dagars tema-bloggandet"!

Jag heter Jennifer Ida Margaretha Krigh och är född samt uppvuxen i staden Säter. Har alltid varit en väldigt ivrig och energisk illbatting med en god aptit på livets roligheter! Redan som liten var jag en oerhört rastlös, energisk och sprallig  individ. Hängde jag inte som en apa i träd, gungställningar, på möbler både inne och ute, eller sprang och bet någon i bakhasorna så satt jag i någons hår och "terroriserade". Mer eller mindre. Hade även en stor kärlek till djur och samlandet startade tidigt. Fyllde hela lekstugan med allehanda djur som jag plockat utomhus. Myror, spindlar, daggmaskar, sniglar, skalbaggar, fjärilar osv. Från början tog jag med mig dom in i huset men efter gälla skrik från min mor så smugglade jag ut allt till lekstugan. När jag blev några år äldre, så började samlandet på hamstrar, gerbiler, chinchillor, marsvin - ja det mesta i smådjursväg. Marsvinen stannade kvar länge som favoritdjur för mig vilket ledde till att jag hade en marsvinsuppfödning under sex år som gick under namnet SMF 310 KizBaz. Bestämde mig för att lägga av ned uppfödningen då skola, jobb och mina hundar krävde så mycket av min tid. Något som även krävde mycket av min tid var min dåvarande sambo, tyvärr, kan man nu i efterhand säga. Men fri från honom blev jag våren 2009.

Mina tonårsår har varit oerhört jobbiga. Blev tidigt mobbad, redan som 10 åring och det fortsatte tills jag var 18. Vid 18 års ålder var jag så psykiskt matt på allt och efter många suicidförsök, självskadebeteende och en ätstörning som gjorde min taniga kropp till ett stort fläskberg så bestämde jag mig att nu får det vara nog! Mamma fann en mentaltränare som lyckades få mig att inse mitt egna värde och att jag var värdefull - oavsett vad. Han använde sig av KBT (Kognitiv Beteende Terapi) och det är det som har fått mig att vända. Att jag desutom hade bestämt mig gjorde slag i saken. I've hade enough! Jag började min kamp mot ett psykiskt och fysiskt välbefinnande och efter 7-8 månader stod jag stark, smal och glad efter mycket hårt tränande. Den psykiska biten har jag jobbat mycket med under årens gång och sen jag blev fri från min dåvarande sambo (våren 2009) så har mycket hänt. Bli fri från honom var inte lätt, speciellt inte eftersom vi delat fem år ihop. Fem år där jag trodde att han bara hade en vanlig svartsjuka. Dessvärre hade han mer ett sorts "ägandebehov" över mig. Men jag var för blind att se det. För mig var det så vanligt att få höra nedtryckande ord eller att bli förbjuden att göra saker. Få förbud. Sen jag kom ifrån honom har jag blivit mer självständig och mycket mer harmonisk i mig själv. Hann med en kort singelperiod innan jag träffade en ny kille, men det funkade inte. Kändes mer som en övergångskille om sanningen ska fram. Testade på singellivet igen och sen några månader senare, PANG, bara hände det när jag minst anade det och absolut inte hade tänkt skaffa något seriöst!

Det som hände var att jag träffade Niklas. En helt vanlig Säterkarl. Inga krusiduller, inget konstigt - allt kändes rätt från start på något konstigt vänster och vis. Efter tre månaders dejting blev vi ett par och i sommras flyttade vi ihop. Vi bor kvar här i Säter och letar i skrivande stund faktiskt efter hus. Vi är i husköpartider och det känns sjukt rätt! Niklas är den personen som kan få mig som allra mest glad men även allra mest arg. Jag älskar honom och han kompletterar mig något fruktansvärt. Bara att få krypa in i hans famn och finna mig tillrätta sprider harmoni. Jag har hittat rätt. Att han dessutom är tokigt gla' i mina tre hundar ger honom bara ännu mera älskvärdspoäng! This is it <3

Lär förstås skriva något om mina gosgrisar då, hundarna! Har tre hundar. Daizy och Trixie som är Shih Tzu blandraser och sen Ebba som är en renrasig Fransk Bulldogg. Det är tre härliga brudar som ger en både skratt och gråt. Dom förgyller ens tillvaro med sina uuuuuursöta ögon och sina helt oemotståndliga personligheter! :)

Och vad jobbar jag med då? Jo jag är timanställd inom rättpsykiatrin och allmänpsykiatrin här i Säter sen maj i år. Just nu går jag heltid tills den 16/1-2011. Sen får jag hoppas på mer jobb där ute! Men först hägrar en utomlandsvistelse i Bali - en heeeeeel månad! Bara jag och Niklas. Fatta vad underbaaaaaaart! <3

Ja, men dåså. Det här får räcka som presentation av mig för nu. Fick till det mesta kraffset. :)

Well, what can I say? Är tillbaka på den här bloggadressen igen! Gör ett skiftbyte från den jag har haft på nightlife sen maj. På något vis och vänster så har jag saknat den här bloggen lite. Kan ha att göra med att det var just HÄR som jag började blogga från början, redan 2006. Back on track, så att säga.

Den som inte hängde med till nightlifebloggen i maj har missat en del saker som har skett i mitt liv, for sure. Tänkte därför haka på en trend som går just nu - så får den som läser min bogg lite mer skinn på näsan om vem jag är. Såg nämligen att det cirkulerar runt en sorts "30 dagars temabloggande" där man ska under 30 dagar skriva ett fast inlägg per dag. Och detta är vad man ska skriva om:

Dag 01 - Presentera mig själv

Dag 02 - Min första kärlek

Dag 03 -  Mina föräldrar

Dag 04 - Det här åt jag idag

Dag 05 - Vad är kärlek?

Dag 06 - Min dag

Dag 07 - Min bästa vän

Dag 08 - Ett ögonblick

Dag 09 - Min tro

Dag 10 - Det här hade jag på mig idag

Dag 11 - Mina syskon

Dag 12 - I min handväska

Dag 13 - Den här veckan

Dag 14 - Vad hade jag på mig idag?

Dag 15 - Mina drömmar

Dag 16 - Min första kyss

Dag 17 - Mitt favoritminne

Dag 18 - Min favoritfödelsedag

Dag 19 - Detta ångrar jag

Dag 20 - Den här månaden

Dag 21 - Ett annat ögonblick

Dag 22 - Det här upprör mig

Dag 23 - Det här får mig att må bättre

Dag 24 - Det här får mig att gråta

Dag 25 - En första

Dag 26 - Mina rädslor

Dag 27 - Min favoritplats

Dag 28 - Det här saknar jag

Dag 29 - Mina ambitioner

Dag 30 - Ett sista ögonblick