Man kanske skulle ge sig på en sorts sammanfattning av det här året.  År tjugohundranio som det så fint egentligen heter.

Året började med att jag tog farväl av ett femårigt förhållande som inte fungerade av en rad olika anledningar och situationer. Det var en tuff period där jag försökte intyga mig själv om att jag var redo att ta det stora klivet till en starkare och gladare Jennifer. Det jag trodde skulle ha varit över redan för gott i januari var inte det och bägaren rann över. Jag fick inte längre bo kvar i mitt hem för polisen och kvinnojouren som blev inblandade, det var snack om rättegång och polisutredningar gjordes. Jag mådde pest och pina men klarade av vardagen tack vare fina vänner och en stöttande familj! Jag jobbade på som aldrig förr på min arbetsplats och fick massa feedback av mina chefer och arbetskollegor vilket har lett till ännu ett steg åt rätt riktning i min personliga utveckling! Just den här våren förändrades allt och jag började min resa mot en mer självständig och livsbejakande individ. Jag föll snabbt för kärleken igen, en ny sådan, och levde på rosa moln några månader. Kärleken den försvann och dog på en och samma gång. Massa känslor jag försökt dölja en längre tid för en annan bubblade upp till ytan men föll till marken med ett platt fall. Jag tror fortfarande att jag faller lite på den punkten... Resten av hösten och vintern har varit fattig på kärlek men rik på ett jävlaranamma med att åter igen ta tag i mitt liv och med en gränslös vilja samt energi till att bli starkare fysiskt! Stark på insidan och stark på utsidan. Hårdträningen inleddes och jag var ett med adrenalinet under speciellt en tvåmånaders period. Jag fick både ris och ros för min överambition vilket är som sig bör. Mitt i min kamp mot ett starkare jag så förgylldes mina dagar av en liten hundvalp, Trixie, som blev den tredje i min flock. Jag har det här året lyckats pussla ihop mitt liv så det är värt att fortsätta kämpa för. Alla bitar är inte på plats och många delar av mig ligger fortfarande i spillror sen många år tillbaka som alltid kommer att förfölja mig, men jag är på god väg att bilda det där pusslet många kallar ett gott liv.

År tjugohundranio kan enklast förklaras med dessa ord:

kärlek, förlust, rädsla, styrka, glädje, jobb, ledarskap, hem och hushåll kombinerat med mina älskade hundar, vänner och familj, engagemang, envishet, mod och nytändning till att fortsätta kämpa, adrenalinkickar och endorfinrusningar via träning, självständighet, trygghet och en obeskrivlig frihet.

Jag vet att år tjugohundratio är ett år där jag kommer fortsätta utvecklas och allt fler bitar kommer hamna på rätt plats. Jag välkomnar det nya året med alla dess prövningar with my arms wide open!

Jag vill avsluta det här året med att citera vad min låtsasstorasyster Elin sa till mig i början av året när min kamp för mitt välbefinnande inleddes:

"Du är stark, vild, vacker och fri. Du är omgiven av upplevelser och nya möjligheter som är mogna att plockas när du är redo för det."

Dags för en uppdatering här nu när julen och dess stök är över.

Juldagen och annandagen försvann snabbt med jobb samt en utgång. Var till Folkan här i Säter på juldagen är jag vet knappt ens om det var hiss eller diss. Jag var väldigt ostadig på benen och minnet är inte det bästa sen kvällen men det jag minns var skoj. Om inte annat är det alltid trevligt att träffa på en massa roligt folk, både kända och okända ansikten! Var dock vääääldigt jobbigt att arbeta dagen efter men det gick det med tillsammans med fina Erika. Hon är en pärla! Vi filosoferade en massa över livet och allt som sker runt omkring en när man inte hinner med livets frammarsch.

Söndag var en slappdag till max! Gick långpromenader med hundarna och käkade lunch hemma hos Veronika. Kvalitetsmys! Sen på kvällen fortsatte jag mysandet inne hos grannarna Emma och Tobias. Passade på att gosa med lille Freddy på sex veckor, skrutten! Han är såååå liten så liten, väger lite strax över 2kg bara... Men sen är han ju en två månaders prematur med. I like him och att jag har gått och blivit "tant Jennifer" på unga dar bekymmrar mig inte det minsta. :)

Måndagen var planerad som tränings, tvätt- samt städdag men det sket sig direkt då det blev jobba till 21.45 Tjoade och tjimmade lite med Linda och när hon hade gått hem för dagen skulle jag och brukaren iväg på trav och se när Järvsöfaks sprang sitt sista lopp! Vilken häst! Jag lär tacka Linda som lånade ut sin karls militärgröna långkalsonger åt mig för utan dom hade jag bokstavligen talat fryst både lår och häck av mig! Att det kändes som jag hade gått upp tusentals kilon och att byxorna satt trångt åt försöker jag mest glömma... Men det värmde på bra! Man kanske skulle skaffa sig lite större jeans så man får plats med ett par långisar under dessa kalla vinterdagar när termometern står på -18grader....

Eftersom jag inte fick något vettigt gjort i hemmet igår så tänkte jag fixa med allt det idag. MEN, jag är så trött och slut så jag har inte orkat göra ett skit... Orkade inte ens gå och gymma.. Min kropp är slut... Den har sagt ifrån bra länge nu att den behöver vila men jag har försökt ignorera det och försökt köra på i samma tempo men det har inte gått. Vilket har resulterat i en massa dumma och dåliga tankar hos mig själv och vad som jag själv ha kunnat räkna ut: en värdelös sömn! Jag vill så mycket men orkar inte. Det har varit lite mycket nu ett tag med allt och nu i efterhand så reagerar kroppen på den hårdträningenjag gjorde dom där nio veckorna med fyra timmars träning VARJE dag oavsett om jag jobbat ett 14 timmarspass och skulle upp dagen efter och jobba ännu ett 14 timmarspass... And so on. Jag har låtit kroppen vila lite från gymmet och konditionsträning för att låta den återhämta sig men det får mig bara att må sämre... Jag måste träna för att hålla mig själv i fokus och må bra. Min kropp och själ behöver den fysiska aktiviteten för välbefinnande. Får väl se bara när kroppen orkar kicka igång igen - men jag ska inte pressa sönder mig själv för det vinner jag inte på i slutändan. Men jag känner mig såååååå himla tjock och ful och jag blir alldeles matt över alla onda tankar jag ens vågar tänka om mig själv! Hela den här dagen har flytit förbi och jag har bara varit bitter. Bitterfitta. Jag har bråkat och skällt på dom allra flesta jag har pratat med. Stackars mamma fick ta det största lasset med skit (som vanligt) och det känns ju mindre bra med tanke på att hon ligger sjuk i influensan OCH firar silverbröllopsdag med farsgubben idag.... :( Tur mamma är förstående och tog allt med en nypa salt. Hon känner väl mig och vet att det bästa är att låta mig hållas när jag väl är arg och frustrerad. Frustration och ångest är nog dom sämsta och värsta känslorna som finns, fy faaaan! Tur jag har fina vänner som kan (och ens vågar!) få mig till insikt ibland och som kan få min sura min att vända!

Men nu är det slut på att vara bitterfitta för idag och jag ska sluta vara en prestationsprinsessa! Jag måste sluta vara det. Det tar kål på mig att alltid vara alla till lags, att agera och vara till mitt yttersta. Det är dags att bara vara mänsklig och kunna acceptera saker och ting som det är. Jag kommer aldrig bli tillräckligt nöjd med mig själv oavsett hur hårt jag kämpar. Så det är bäst jag försöker tycka om mig för den jag är oavsett hur svårt det är... För mig är det svårt att älska den personen jag har hatat allra mest här i världen: mig själv

Haft en trevlig julafton, tack alla godingar som gjort dagen fin! Var på julbion Alvin och gänget 2 med Joel på förmiddagen. Julbion här i Säter är nästan ett måste, en tradition sen man själv var liten och skruttig. Mysigt! Sen väntade jobb några timmar på eftermiddagen där det käkades julbord. Min brukare hade besök av en annan brukare +  två assistenter som också hör till det företaget jag arbetar åt så vi alla hade lite julmys. Trevligt med ett socialt och serviceinriktat arbete! Stressade sen hem, tog ut hundarna lite snabbt, packade (mer kastade) ned julklappar och julgodis i väskan och kutade upp för backarna hem till mor och far för att för en andra gång idag käka julbord! Jättetrevligt och mysigt att umgås hela familjen! Mor, far, syskonen Josefine och Joel, min "bonusmormor" Majvor och hennes vuxne son Jimmy - tack för ett trevligt julfirande, god mat, gott julfika/julgodis och fin fina paket! Jag är mer än nöjd med allt fint jag fick. Jag måste ha varit oerhört snäll och ödmjuk det här året! Fick två Marilyn Monroe tavlor, en stor Marilyn Monroe klocka (tack tack, tusen tack!), nagelkitt, parfymer, lite smått och gott till hemmet and of course kläderna jag själv inhandlat för mina julklappspengar.

Nu är jag nydsuchad och redo för att krypa till sängs. Är heeeelt slut och magen är tjock och rund efter allt som har tryckts ned i den under dagen. Det är fan galet vad mätt man kan bli på julmat och allt som hör julen till, herre gud. Imorgon är en ny dag och då väntas det jobb 8-21.45 Lite lyx på dagen är det iaf för mellan 14-20 har jag enbart jour då brukaren ska iväg på julfirande. DÅ ska jag passa på att njuta av ledigheten, fixa mig lite snygg så jag direkt efter jobbet kan hälla i mig lite alkohol och sen slå klackarna i taket. Blir utgång här hemma i Säter - får vällan se om det blir hiss eller diss. I vilket fall som helst så tänker jag ha kul och inte alls försöka tänka på att det blir en till morgondag som åter igen väntar 14 timmars jobb... Fy tusan för att jobba julafton, juldagen och annandagen...

Hoppas alla haft en trevlig julafton!

Puss

God Jul

♥   Puss Jennifer  ♥

Startade dagen med att gymma axlar och triceps för att sedan sticka till både Falun och Borlänge tillsammans med Joel för lite sista minuten julklappshandling. Vi passade på att ta en heldag tillsammans med både shopping och käk, trevligt med både skratt och sura miner. Så som det brukar vara när vi umgås - syskonkärlek kallas det visst <3 Fast den här dagen har verkligen innebärit otur i sann bemärkelse. När vi gick runt på kupolen så tjöt det om mig i vilken affär jag gick in eller ut ifrån. Till sist upptäcktes det att det var ett larm som satt kvar i ett klädesplagg som jag handlat inne på H&M. SUCK! Hon i kassan kände igen mig så det var ju lätt fixat, men endååååå! Kul att alla trodde man gick runt och tattade och skulle kolla igenom väskan och kassarna. Inte ett dugg pinsamt, tsss! Sen så skulle jag handla inne på systemet och framme vid kassan ber hon oss visa legitimation. Joel hade ingen på sig så då fick heller inte jag köpa FAST jag hade leg och intygade Joels ålder och bad dom checka hans personnummer eftersom han faktiskt är myndig och hela tjugo år fyllda. Men icke sa nicke, jag langade tydligen och medans ALLA stirrade på oss fick vi lämna butiken utan någon alkohol med oss. Hellooooo?! Alltså dom vet väl inte om jag kanske har en reumatisksjukdom som gör att inte jag får eller kan bära tungt och därav behöver ha honom till bärhjälp eller någon annan resonabel förklaring. Men neeeeeeej, jävla fittor. Alkoholen inhandlades till sist här hemma i Säter där alla känner igen en och där ingen legitimation knappt ens behövs visas. När vi åkte hem från Borlänge så sa jag till Joel att det enda som fattades nu var att jag halkade omkull ute och bröt benet så skulle den olustiga oturen hissas med flaggan i topp. Har ännu inte halkat och tänker inte ge mig ut på gatorna och testa "lyckan" någe mera idag. Enough is enough, haha!

Har nu på kvällen slagit in julklappar och gjort ischoklad samt mer risbräck som ska tas med upp till familjen imorgon. För imorgon är det julafton och direkt efter jag har slutat jobba (14-17.30) så ska jag kuta hem, ut med doggarna och sen kuta upp för backarna hem till familjen för att äta middag och ha paketutdelning. Blir en lite annorlunda julafton - men vad gör det endå. Vi får fira den tillsammans. Och jag kan garantera att den här julaftonen kommer bli MYCKET bättre än förra årets för den slutade i storgräl, en massa tårar samt en sömnlös natt för mig... Och jag är så glad samt tacksam att jag inte är kvar i det förhållandet som kvävde mig under så många års tid. Hallelujah!

Vissa människor har tur i spel och pengar, andra har tur i kärlek. Somliga har ingen tur alls. Det har jag konstaterat idag.

Effektivets lilla lyse har lyst över mig idag! Jag har städat klart hela hemmet, pillat i trådar i alla jävla julgranskulorna, klätt granen (gulliga mamma hade satt upp granljusen åt mig igår när jag kom hem från jobbet - det kallar jag omtänksamhet <3), tvättat/vikt kläder och bäddat rent i sängen, bakat pepparkakor och gjort risbräck, badat alla tre hundarna samt fönat dom alla torra. Och jag lovar att har man inte ont i ryggen innan så får man det när man stått böjd och grejjat i vad som känns som en evighet! Så för att jämna ut det hela stack jag till gymmet och tränade rygg och biceps! Har gått femtioelva promenader med hundarna idag och halkat omkull noll gånger - imponerande. Inte för att jag trillar pinn jämt och ständigt men på sista tiden har jag glidit runt lite väl mycket nere på marken, haha. Borde kanske investera i några rejäla kängor så man står lite stadigare på jorden. Dessvärre följer ju inte kängor något direkt "mode" så de blir lite hillybillybonde eller ngt över fossingarna i sånt fall, jaaaaa, så blire. Fast när jag tänker efter så är ju inte mina snowjoggins (heter det ens så?) som jag halkar runt i så jävla heta heller - men vaaaarma :)

Just nu sitter jag här med lite färg i ögonfransarna och ögonbrynen. Har länge kännt mig blek när jag gått runt osminkad så det var på tiden att färga om dom nu så det matchar krullet på huvudet bättre.

Åååå vad söt min gran är! Lila glitter och silverkulor så det matchar mitt hem! Synd jag inte hittade på några snygga svarta- och lilakulor med... Och kanske något juligt i limegrönt - då hade det fan varit perfektion.

Får se om jag ska orka slå in någon klapp eller två nu - eller om jag helt enkelt sparar det tills imorgon. Men det hade ju vart mysigt, julkänslor! Fast, hade kanske behövt sova med, men fan, sover ju så sjukt illa nu för tiden! Tar ca. två timmar kanske innan jag somnar, vaknar flera gånger under natten: gärna sisodär en- två gånger i timmen, har svårt att somna om, faller inte in i någon djupsömn och är aldrig riktigt utvilad. Sick and tired of it! Inatt var jag heeeelt slut och när jag vaknade för femte gången så brast det. Då gott folk grät Jennifer. För lite sömn + måndagsångest är ingen toppenkombination skulle jag vilja påstå.

Ähh, det är bara att nöta på så faller sig vällan allt naturligt igen. Synd och klaga egentligen när man tänker efter. Jag har en skön säng att sova i och ett eget hem. Sån tur har inte alla människor, så vad gör det då att ens sömn is like crap? Ingenting. Ingenting alls.

Söndag söndag söndag - veckans tråkigaste dag. Jag har heller inte försökt göra den särskilt uppmuntrande direkt. Hade tänkt klä granen och fixa med lite annat smått och gott inför jul, men det hanns inte med (okey då, jag orkade heller inte - hade ingen lust) för det blev lite jobb nu på kvällen, 17.30-21.45 Stackars Isabelle är sjuk :(  Får se om jag orkar klä granen när jag kommer hem. Men jag är såååå förbannat dålig på att sätta dit julgransbelysningen, haha! Det finns ju en viss risk för att granen ligger i tusen bitar och att det är glassplitter från belysningen lite varstans om jag fixar med det där själv och inget går som jag vill. Då kommer en riktig jävla galning fram, haha.

Fjärde advent idag iaf. Har haft alla ljusen tända samtidigt som jag smaskade i mig lussebulle och pepparkaka på förmiddagen. Lite trist bara att göra allting själv. Mysigare om man har någon att göra allt med. Det här blir min första jul som singel och det känns lite sisodär. Men samtidigt. Ska man ha en partner så ska det vara någon man verkligen vill vara med. Det gäller i allt. Och jag tänker inte rusa in i något förhållande bara för att ha någon vid min sida. Nepp, jag vill ha en partner som jag verkligen, verkligen vill vara med och där båda gör varandra till en bättre människa. Kärlek är som en blomma, man måste vårda den och gör man det rätt så växer den och blir vacker. Precis som kärleken är - vacker.

På tal om kärlek! Igår fick jag för första gången träffa Emmas son Freddy! Jag riktigt njöt av att få hålla honom i min famn och lukta på hans lilla bebishuvud. Han somnade så sött och tryggt i min famn och gnydde lite då och då. Jag föll som en fura! Tänk vad en fem veckor gammal liten krabat kan göra med en. Underbart!