Jag känner - alltså finns jag. Men om jag inte vill känna då? Jag vet inte ens vad det är jag känner och jag vet för den delen inte vad jag vill känna. Det jag vet är att huvudet känns tungt och yrt, kroppen känns tung och slö - nästan som om jag har sprungit ett marathonlopp med bara en fungerande lunga, av två möjliga.

Vad är rätt och vad är fel? Varför får jag höra sånt här? Vilket stämmer och vart står jag? Vart står du och vart står vi? Vad hände med innerligheten och närheten? När två blir till en? Vart står jag. I just don't know.

Man måste våga för att vinna. Suprice me, blow me away