Shit vad det har regnat och åskat idag! Galet! Jag är inte direkt dunder förtjust i regn... Man blir bara blöt, kall och ful i regnet haha. Mitt hår blir alldeles fluffigt och tillslut lockigt och luggen viker sig sådära knasigt åt sidan, fast endå så uppåt. It's really ugly... :P Det är nästan så man skäms ihjäl när man vistas ute bland folk då! Var upp till mina föräldrar en sväng nu på kvällen och när det åskade som värst satt jag, Joel och Camilla och spelade Xbox 360 haha.

Var ut en vända med Missemus tdigare idag, lät han bekanta sig lite med utsidan av sitt nya hem. Han ser då för rolig ut när han studsar/kryper fram på sina tre ben! Och nog har han börjat känna sig som hemma här hos mig! Musen är en väldigt pratglad katt, så, det har han satt igång med igen... Skriker, mjauar och "tjolar" runt i tid och otid haha.

Klockan är mycket och jag borde vara trött men tankarna är alldeles för många och hjärnan går på högvarv just nu. Idag har varit en "upsidedown" dag. Kroppen och sinnet har känts tungt, men jag har iaf varit befriad från ångest. Jag vet inte riktigt heller vad det är jag tänker på eller ens varför. Jag har en konstig och osammanhängande känsla över mig och det stör mig. Det stör mig att inte veta varifrån det kommer. Jag är sådan som person som överanalyserar saker och ting, jag gillar inte när det blir alldeles för mycket kaos på insidan. Det där inre kaoset innebär att jag inte kan hålla tankarna i styr, att jag blir att stå handfallen inför mig själv. Nästan som att jag ser mitt liv utifrån ett annat perspektiv utan någon som helst möjlighet att vara delaktig och påverka.

Orkar inte tänka mera. Inte nu.

Kvällen erbjöd iaf tillfälliga avbrott i tänkandet, välbehövda pauser. Först var det långpromenaden i regnet tillsammans med Peter och mina hundar och senare på kvällen kom Joel och Camilla över på filmmys. Kvällens bästa måste vara när Missemus gav Camilla en rejäl snyting i ansiktet, helt oväntat! Jag nästan skrek av skratt.

Orka? Tankarna bara fortsätter och fortsätter snurra... Vad är det jag tänker på? Varför kan jag inte bara sluta tänka på någonting som jag inte ens vet vad det är? Jag känner mig inte ens ledsen eller dämpad. Jag känner mig mest instängd. Låst. Ååååå vad jag önskar att jag inte var ensam just nu.... Ensamhetens tystnad kväver inga skrik. Tåls att tänka på...