Då var man L E D I G i två dagar nu dårå! Den åttonde och sistaste dagen på raken av jobbdagar is done. Ska faktiskt bli fruktansvärt skönt att vara ledig. Även om det kanske inte blir så mycket tid till vila med tanke på saker som bör göras. Men jag tänker åtminstone ta sovmorgon  imorgon. Jajamänsan! Fröken Krigh ska försöka sig på att sova länge!

Sandra tyckte jag såg ut som en liten gris, men jag tycker mer jag ser ut som ett miffo. Man kan inte alltid vara en skönhet ;)

Niklas och jag diskuterade barn och sterilisering när vi var ute och gick med hundarna på eftermiddagen. Jag vill gärna ha två barn. Niklas har alltid sagt att han inte (absolut inte, verkligen aldrig) vill ha barn men han har mjuknat lite, nu mer klingar det om ett barn åtminstone. Men eftersom jag vill ha två barn så kommer det säkert att bli så, hehe. När tiden väl blir den rätta för att producera barn vill säga. På riktigt. Inte bara "öva" sig fram, haha. Sen säger tokfan att han tänker sterilisera sig! "-Ja, men med två barn så blir vi ju sju stycken i familjen!" Sju? Vaaaa? "-Jaaaaa, vi har ju redan tre barn." Lite gulligt sagt ändå. Han kallar sig ju faktiskt för pappa när han pratar med hundarna ;) På tal om dom tre barnen så har dom sängförbud tills vidare då Ebba har satt igång med sitt vårlöp! Utan hundförbudet så slutar det alltid med att Niklas tar upp den blödande hunden i sängen för att den blir så utanför och ensam... Och jag känner faktiskt inte för att vakna upp med kinden i en blodpöl bara för att Niklas plockar upp hund efter hund med blo' där bak.... Han är nog rätt så blödig själv när man tänker efter ;)

Vilken underbar vårdag! Vårkänslorna har spirat idag, framförallt på eftermiddagen. När jag kom hem från jobbet så passade jag och Daizy på att ta oss en liten cykeltur. Jag trampade glatt på och hon satt i cykelkorgen och njöt för fulla muggar. Hon älskar att åka cykelkorg - speciellt när vinden blåser i hennes päls. Då sätter hon upp huvudet i vädret, kisar för fullt och riktigt mojjar sig, skruttfia!

Nu på kvällen var det tjejmiddag som gällde! Jag, Lina, Moa och Emmelie tog oss varsin pizza och några öl. Skittrevligt! Det blev en massa goa skratt och lustiga kommentarer! Guuuuuud så härligt :) At vi inte tar oss tid för detta oftare! Sist vi alla sågs och umgicks ordentligt var nog en sisodär tre år sedan... Men vi alla har fullt upp i livet med jobb, barn, män and so on.

På tal om män! Niklas har idag fixat allt här hemma! Han har diskat, han har dammsugit, torkat golven, bäddat rent i sängen OCH tvättat! I'm in chock! Så alldeles strax ska jag krypa ned i den renbäddade sängen. Tyvärr själv, då Niklas jobbar natt...

Daizy och Trixie är nu lena, rena och fina. Äntligen! Det tar sin lilla tid att raka ned dom båda, men nu är det gjort tack vare Emmelie! Hon rakar och jag håller - teamwork! Fy fan alltså: det var så mycket hår överallt så bh:arna fick lov att åka av. Jävlar vad det kliade på bröstvårtorna av alla smååå småååå pälstussar som sakta men säkert trillade av jyckarna! När vi var klara med allt så var det bara att gå ut på balkongen, hänga brösten över räcket och skaka av dom hahahaha.

Hur söta får man vara??? :)

Fitta! Ursäkta ordvalet i detta negativa sammanhang! Men jag har återigen börjat bli sjuk! Vad faaaaaaan??!! Näsan är helt tät, jag har ont i bihålorna, huvudet känns som om det vore nedstoppat mitt i allt bubbel på ett skumparty... Nu är jag trött på att vara sån här... Har varit sjuk september, november, december, januari, februari, mars och så april.... Det kommer och går liksom... Kanske är frisk någon vecka - sen på't igen... Jag som precis hade blivit av med hostan och kommit igång lite med konditionsträningen! :(

Hade helst av allt velat lägga mig och sova men det hinns inte med. För nu ska hundarna ut. Och om en halvtimme kommer kära Emmelie förbi för att hjälpa mig raka ned Daizy och Trixie. Vilket lär ta någon timme... Sen borde jag även diska, städa och plocka ihop all smutstvätt inför morgondagens tvättid... Ähh, jag gör hundarna och skiter i resten! Förresten så lovade Niklas redan i lördags (precis, i  L Ö R D A G S) att han skulle ta disken. Får se vilket århundrade det blir av. Tillsvidare får det se ut som om någon har släppt en bomb där för jag tänker inte göra ett jota!

Gubben är äntligen hemma, hundarna är promenerade och jag är redo för sängen. Nu kryper jag till kojs och inväntar en ny arbetsdag, sjätte dagen på raken kan påpekas. På tal om utbrändhet i förra inlägget - jag sover ju någe enormt mycket! NOT! Imorgon ringer klockan fem.... Så jag får mig vällan en sisodär fyra timmars sömn inatt om vi ska hinna med att prata, mysa och ligga av oss. Underbart är kort heter det ju.

Var så sjukt irriterad på Niklas imorse! Det började med att chefen ringde mig tidigt och undrade om jag kunde komma ut och jobba tre timmar tidigare än planerat. Jag som var totalt lost och dödstrött orkade inte. Niklas kunde inte förstå varför. Jag skulle ju ändå så dit och jobba senare. Man gör ju ingenting på mitt jobb, säger han. Nääähääänäää?! Att arbeta med psykiskt sjuka människor är tydligen inte ansträngande? Som på allmänspykiatrin dit folk söker sig för att få hjälp. Akut hjälp. Dom orkar inte med livet och många är självdestruktiva och självmordsbenägna. Och när jag är på rättpsykiatrin och arbetar så sitter man mitt ibland både mördare, våldtäktsmän och allehanda andra typer av människor som har begått brott. Man möts dagligen av personlighetsstörda, schizofrena, manodepressiva, ångestfyllda och deprimerade människor (and so on). Det krävs att man är mentalt på topp för att arbeta med människor som är "trasiga i själen" och är i behov av hjälp.

Huruvida så kom vi in på att Niklas knappt ens orkar ha sex dom dagar han går förmiddag för att han är så trött. Ännu mindre att sköta disken som kanske max tar en halvtimme. Men jag ska vara en supermänniska - jag ska vara glad, positiv, alltid redo för sex, kunna jobba 24/7, ta hand om hemmet, finna motivation att träna, ha ork till att träna OCH sköta hundarna. Jag ska vara supermänniska vid alla tillfällen - oavsett om jag jobbar förmiddag, eftermiddag eller natt. Well well, trots att jag försökte trycka in i hans huvud att sånt som för honom är alldes självklart, inte alls är lika självklart för mig, så vette fan om det fastnade. Han föredrar att jobba natt - det gör inte jag. Han avskyr att jobba förmiddag - det passar mig bättre. Han orkar inte diska - jag orkar inte jobba 14 dagar i sträck. Han klarar inte av mer än tre måsten per dag - jag gör alltid 511 måsten per dag.  Ser ni vart jag försöker komma? I thought so.

Aja, har iaf för sjuhundraelfte eller trehundratolfte gången sagt till honom att han lär sluta pressa på mig med jobb. Jag jobbar så mycket jag orkar och så mycket det bara går. Ja, jag mår "dåligt" om jag inte jobbar. Men jag mår desto sämre om min partner hela tiden triggar igång att jag inte jobbar tillräckligt mycket inom hans egna mått. Jag tycker inte att man jobbar lite om man jobbar 5-8 dagar i sträck, är ledig en eller två dagar och sen är på't igen med lika många dagar. Dessutom har jag fått cred av kollegor för att jag KAN säga nej. Det är ingen som kommer tacka mig i slutändan för att jag har bränt ut mig. Sådetså.

På Konsum strax innan stängningsdags stiger en väldigt förvirrad man in... Jag nämner inga namn, haha!

Niklas: "-Fan vilka stora äpplen!!!"

Jag: "-Ehh...."

Niklas: "-Oj! Det var visst.... Mango?!"

Puh! En liten löprunda är avklarad! Nu väntar ett besök i duschen med hårinpackning och hela baletten OCH sen tänker jag kränga i mig en räkrulle! Kika på någon film tillsammans med bästaste Niklas och bara vara. Sådetså!