The botten is nådd! Jamenvisst äre så. Nu får det vara slut på den här tröttheten, huvudvärken och humörsvängningarna! När jag pallrade mig iväg till gymmet nu på kvällen så träffade jag på fröken U längs vägen som gav mig lite olika "tips" om VAD det är som kanske orsakar mitt mående. Såna självklara saker! Att jag inte tänkt på det själv! Så på måndag ringer jag vårdcentralen ännu en gång och försöker komma dit för att ta prover - på rubb och stubb! Orkar inte med att må så här. På jobbet går det bara bra, för där är jag i en arbetsroll. Jag är jag, men jag är utanför mitt privata jag. Det trötta jag. Men så fort jag kommer hem från jobbet (eller bara vaknar på morgonen) så känns kroppen tung och huvudet dundrar på i 180 knyck. Och humöret ska vi inte tala om - holy shit! Nog för att jag har temperament  som en hel arme. Men helt plötsligt kan jag på en millisekund skifta från glad till ledsen. Eller från glad till arg, and so on. Jag är som en hormonstint tonåring! Hormonstint tonåring + prestationsprinsessa= en atombomb! Hippelihurra - det är ju jag.

Tror jag ska ringa till Niklas och säga hur gla' jag är i honom! Stackarn vet inte alls hur han ska reagera i närheten av mig alla gånger. Jag fräser ifrån ena stunden och i nästa vill jag vara kärleksfull. Och han försöker klura ut hur han ska betee sig. Haha. Han är faktiskt alldeles underbar!!! Välkommen hem till familjen Krigh-Ericson där svängrummen är stora och kärleken är lika bred som jorden är rund ;)