Midsommarhelgen har snabbt försvunnit förbi och allt är tillbaka till vardagagen igen. Midsommarafton var tänkt till fest i Tullsängslada, men det slutade med att min familj som jobbade då på själva "hålligånget" behövde hjälp i hamburgeriet - så, jag och Patrik hjäpte mest till där hela kvällen... Well, det blev en billig kväll iaf. Alltid något. :P

Midsommardagen DÅ hade jag fest! Allt flöt på kanon tills det blev en massa tjaffs, bråk och även misshandel! Det kom hit både polisbil och en piketbuss och mitt i alltihop så låg jag inne i skrubben/förrådet och kräktes ned hela mig och däckade.... Hade nog fått i mig ngt jävligt dåligt hembränt! Jag har aldrig varit så väck som jag var då! Kräkte hela natten och hela morgonen/förmiddagen - det kom till och med kräks ur näsan! Helt galet hur en viss person betedde sig, shit säger jag bara! Det kastades stolar på fönstrena, spritflaskor slängdes runt och slogs i huvudet på folk. Det var en massa folk här! En massa som jag kände och en hel del som jag aldrig ens träffat. Det var galet haha! Kanske var lika bra att jag missade detmesta av festen? I vilket fall som helst så blev jag väl omhändertagen av några riktiga pärlor! Dom såg till att tvätta ren mig från kräkor, klä av mig och få mig på fötter och sen i säng. Thank you!

Idag har jag jobbat 8-17.30, fixat med tvätten, lekt med doggarna i sjön och myst med Patrik. :) Har vart en helt okey dag förutom en viss "gliring/groda" som inte alls kändes rolig... Även om den inte var elakt menad, så tog jag riktigt illa upp... I just can't help it...

Usch, just nu är jag riktigt låg och vet inte alls vad jag vill med livet... Ibland känns allt så glasklart och jag ser en framtid som jag verkligen skulle kunna trivas med. Men i nästa ögonblick så känns det som att jag står längs med ett stup. Knixigt att förklara och säkert svårt att förstå... Men, thats how I feel. Orkar inte ens fejka leenden för Patrik, why should I? Nej, det är vällan bara att låta det här låga "svepa över mig".

Imorgon är en ny dag...