Ibland, när man minst anar det och allra minst förväntar sig det - det är då det händer. Små ord som har stor betydelse. Ett hopp för framtiden. 

Jag och babie har precis kikat på en skräckfilm, andra kvällen i rad! Jag är inget stort fan av skräckfilmer - tycker mest att det är obehagligt och jag får en växande panikkänsla inom mig. Den där panikkänslan utvecklas lätt till att alla mina muskler i kroppen är på helspänn och är jag riktigt rädd - ja då börjar jag grina... Ingen större hit! Är i nuläget riktigt stolt över mig själv! Har inte en endaste gång blundat eller fått "psykbryt" när jag har tyckt det varit alldeles för läskigt! Fast, några skrik har det vällan kommit... Tänk vad man offrar sig för kärleken ibland ;)

Appropå allt och inget! Ni vet den där känslan man får ibland när man bara vill sjunka ner genom golvet och gömma sig? Kinderna blir varma och rosenröda och man vet inte om man ska skratta eller gråta. Eller kanske både och? Well, så kände jag innan idag. Jag valde att skratta! Det där med att vara generad, det är någonting jag inte är vad vid att vara. It just don't fit me :P