Sitter på jobbet tillsammans med Annelie och poppar Elvis Presley på spotify. Brukaren nynnar och ser nöjd ut, han fick välja artist, så jaaaa - det blev detta. Inget jag brukar lyssna på till vardags men ändringar förnöjer sometimes. :) Längtar tills jag slutar vid 17.30 för då får jag jag komma hem till dukat bord och massa vin! Elin skulle fixa iordning käk och myspys för oss två, hur underbart är inte det?! Sen blir det till att duscha och fixa till sig för kvällen har bara roligheter att erbjuda! Ikväll blir det Hela Huset Gungar för oss och jag tror det kommer bli galet! Vi är som bambi på hal is tillsammans i nyktert sällskap så det blir ju spännande när lite alkohol blandas in i leken haha.

Elin har funnits med under hela min barndom då vi bodde grannar fram tills jag blev 12 år för då flyttade hon ned till Skåne där hon studerar och för några år sedan bildade familj (två underbara barn!). När jag var fyra år så sa jag att jag ville att hon skulle vara min syster, för jag såg alltid upp till henne. Sen dess har vi varit som ihopklistrade när vi har varit med varandra. Men när jag tänker efter så var jag mer som en liten igel på henne! Jag ville vara med överallt, whenever and wherever. Vet inte hur många gånger hon försökte sysselsätta mig genom att ge mig "uppdrag" så hon kunde få en stund med sina pojkvänner och vänner, UTAN att jag skulle sitta emellan och toka mig, haha. Kasta bollar eller saker under sängen var ett sätt för jag hämtade gärna allt åt Elin. Jag var som en liten hund. Och dom dagarna vi umgicks och hon helt enkelt inte orkade göra någonting pga sin sjukdom så lät hon mig "promenera" på henne från huvud till fötter. Upp och ner gick jag längs hennes rygg och log lyckligt. jag minns det så väl! Eller första gången vi tog vårat nattliga nakendopp! Då var jag INTE gammal! Tror jag var ca. 5-6 år första gången som vi smög ut genom hennes rumsfönster och gick barfota ned för backarna till sjön, mitt i natten när det enda man kunde höra var syrsorna som spelade. Dom nattliga nakendoppen fortsatte vi med varje år sen, det blev till en tradition. Eller den gången jag var 7-8 år och hon klädde upp mig med sina kläder, sminkade på mig lite mascara och läppglans och tog med mig ned till sjön där lite folk skulle ses en sen kväll. Ååååå vad jag var upprymd! Jag skulle ju på "vuxenfest", haha. Eller vuxen och vuxen, men Elin är ju trots allt åtta år äldre än mig så allt som Elin gjorde kändes såååååå stort för lilla mig! Minns hur stolt jag kände mig när Elin presenterade mig som hennes lillasyster.

Åren har gått och alla minnen har bestått. Vi ses i princip aldrig nu för tiden, jag och Elin, för vi springer på och lever i våra ekorrhjul. Kanske att vi får till en-två timmar om året när hon är upp för att hälsa på släktingarna som börjar bli till åren. Så dom här dagarna vi får tillsammans i nuläget är oerhört betydelsefulla och jag ska verkligen ta vara på den här stunden. Allra käraste syster och jag.