Ååååå vad enormt skönt det har varit med en HELT ledig helg! Dom är mycket uppskattade! Men den har gått galet fort med.... Dock har den varit väldigt trevlig och skön, så jag kan ha överseende med att den försvann med vinden.

Jag, mamma och Josefine åkte till Stockholm idag för att hälsa på morfar och gratulera honom på 84 årsdagen. Han visste inte om att vi skulle komma så det var skoj. Han såg så förvånad ut när jag klev in i rummet och sa "tjenare och grattis gammelgubben!" Haha. Det var en trevlig dag trots att han självklart skulle prata om det gamla vanliga... Hur jag håller vikten, om jag är nöjd med brösten sen operationen (tackade vällan för dom flera gånger om under dagen...), om jag klarade mig ekonomiskt, hur jag trivs på jobbet, om cheferna är nöjda med mig och så en massa massa briljerande om att det är såååååå bra att jag jobbar inom vården.... Men borde jag kanske inte läsa till sjuksköterska eller åtminstone jobba på ett sjukhus? Suck... Han är då aldrig nöjd. Sen pratade han även om förhållanden/karlar med mig och att jag borde hitta mig en redig karl med ett ordentligt jobb som ger status, makt och pengar. Dubbel suck! Jag är ingen brud som måste ha en karl som kan ta hand om mig (på alla punkter som finns) och jag är definitivt ingen golddigger - vilket mina tidigare förhållanden kan bevisa. Så vill jag vara i lag med en uteliggare så är jag det! Ja, kanske inte ordagrant då, but still. Men han verkade inte vilja förstå... Men förutom "tusenfrågors leken" så var det trevligt och han uppskattade verkligen att vi hade kommit! Så nu har jag gjort en god gärning, det känns bra i hjärtegropen.

Hade Trixie med mig till fjollträsk (of course) och vi gick två vändor på Östermalm (morfar bor såklart mitt i smeten) och jag kände mig verkligen malplacerad! Alla bara stressade fram, hade det allra senaste modet och såg sådär gaaaaaalet välklädda och proper ut! Jag såg inte en endaste i mjukisbrallor! Och det är ju söndag idag, den stora slapp/bakisdagen! Då för en sekund så längtade jag hem till lilla och trygga Säter. Längtade efter mina mjukisbrallor och att kunna gå utanför dörren med krulligt och ovårdat hår och vara osminkad utan att någon ens höjer på ögonbrynen (okey, vissa kanske gör det då). I och för sig var jag också välklädd idag när jag gick runt på Östermalms gator - men jag hade lika gärna kunnat gått runt i slappkläder. Men då hade man säkert fått sig en "ögon-känga" eller två, haha! Men visst är Stockholm charmigt på sitt sätt! Gillar staden och dess puls men jag hör nog inte hemma där. Jag trivs konstigt nog med att bara vara en liten bonnaflicka i en liiiiiten håla i vackra Dalarna. Men man ska aldrig säga aldrig, det kanske slutar med att man är en fjolla i fjollträsk in the end. Eller att man bor utomlands. Jag vet inte vart livet för mig - jag får bara försöka följa vindarna utan att blåsa iväg för mycket så jag tappar det lilla vett jag har. Livet är en resa som aldrig slutar att förvåna en.