Upp och ned med humöret. Som en berg-och-dalbana. Men framåt jag tar mig! Har fått en läkartid nu iaf, här i Säter är dom snabba! Den 2 maj! För provtagning och att bli läkarundersökt???!! Helloooooo??!!!! Lär ta och få till en akuttid istället. Får vällan överdriva och säga att det känns som hjärnan kokar över eller något annat creapy. Nu har jag mått så här i åtminstone 12 veckor... Är vällan bäst jag gör ett graviditetstest också någon dag här i veckan för att utesluta den saken. På tal om upp och ned. Niklas och jag har hunnit med att bråka idag med. Jamenvisst serrni! En liten skopa här och en liten skopa där. Ett munhugg till mig och ett munhugg till dig älskling! Fånga! Aoooutch! Men vi bestämde oss för att ha det mysigt istället. Så nu på kvällskvisten lagade vi god mat, tände ljus och myste i soffan med en godisskål till filmen Yes Man (som är så fruktansvärt sevärd, flera gånger om!). Mycket trevligare än att kasta gliringar till varandra!

Puss påre'!

Fick övningsköra till Borlänge med pappa idag. Stora framsteg! Det går framåt med körkortet, sakta men säkert. Körde lite med Niklas nu på kvällen också och han sa att han märkte en stor skillnad emot i höstas när vi körde sist. Han har lovat mig att vi ska köra mer imorgon och på onsdag, sounds good to me! På onsdag ska vi till Ludvika och hälsa på hans mormor och morfar. Och jag blir den som styr skutan! Jajamänsan!

Då var den här helgens jobb avklarat! Nu är jag ledig i tre dagar innan åtta dagars jobb på raken väntar! Känns skönt att jag redan nu har fått en del pass inbokade. Får bara hoppas att det rullar in mer turer så det inte tvärslocknar! Jag och Niklas har förresten gått om varandra hela helgen. Jag har jobbat dagturer på psykiatrin och han har gått sitt nattskift på SSAB. Är alltid lika trökigt när vi jobbar olika och knappt ses eller hinner prata med varandra... Jävligt trökigt är det också att sova själv i sängen... Eller själv är jag ju inte eftersom jag har hundarna liggandes alldeles inpå mig. Men man saknar ju den där mänskliga värmen, att ligga alldeles tätt intill och känna andetagen mot nacken... Men inatt blir det bara jag och tjejerna. Daizys som snörvlar på min panna, Ebba som snarkar med nosen alldeles upptryckt i armhålan på mig och så lilla Trixie som ligger och småsparkar mig i ryggen. Trångt, tryggt och ombonat har vi det i våran dubbelsäng - med eller utan husse!

För att citera Mia Skäringers boktitel (hon är nog en av dom få människor "utanför ens egna liv" som jag beundrar!) så säger jag som så här: Dyngkåt och hur helig som helst! 

Husfridsknull kan dra åt helvete. Ska man ta en snabbis så tar man en snabbis. Ska man köra en långkörare med allt vad det innebär - så gör man det. Eller om man kanske bara vill få känna det där glädjeruset när en orgasm ebbar ut utan att det ska behöva vara kuk-och-fitta-sammanträde varje gång. Det ska vara ärligt. Inte för att ena partnern vill - utan för att båda vill. Man ska ge och ta! Vad är det som säger att det bara är männen som ska få ta för sig? Varför är det så att en snabbis eller ett one night stand allt som oftast slutar med att mannen sprutar och njuter till fullo. The grand finale så att säga! Vad hände med kvinnan och hennes orgasm? Eller den kvinnliga orgasmen kanske helt enkelt bara är en bonus? En bonus av självaste knullet. Ungefär som när en chef delar ut bonusar till sina underhuggare. "Det här gjorde ni bra, grattis"! Kan nog inte minnas att jag vid något one night stand har fått äran att komma. Jag förtjänade kanske inte en bonus då! Eller jo vänta, vid ett sånt där slit-och-släng-knull med en okänd man fick jag bonus! Jag kanske ska ringa upp honom och tacka?! "Hej du, tack för bonusen jag fick för två år sedan, schysst hörru!". Ska förresten kvinnan behöva vara den som make things happen? Varför ska kvinnan behöva gnussa och gnida på sig själv när mannen har lika mycket till kroppsdelar att använda sig av för att ge njutning? Hur kul skulle det vara om man vid varje sexuellt möte låg och pillade på sig själva, bredvid varandra? One night stands, snabbisar, långkörare - vad fan som helst. Det stora hela är njutning för båda parter. Ge och ta. Give and take. Det borde vara lika lätt att utföra som det är att säga.

Minns att jag på en kryssning träffade på en helt vanlig svenssonkille, en riktigt snygg svensson som var sådär alldeles dyngkåt (vad annat kan man förvänta sig på en kryssning?!) Anyway, han gav, flera gånger om. Sen tyckte han att det var hans tur att få tillbaka. Det tyckte inte jag så jag log stort och brett, drog på mig paltorna och ledde ut honom ur hytten. Behöver jag ens nämna att jag genast på direkten blev utnämnd till hora, fitta, slyna och alla andra fula ord som tycktes finnas i hans ordförråd? Nää, trodde vällan inte det. Så, vad är det då jag vill få ut av det här helt osammanhängande blogginlägget som jag bara kände ett stort måste att printa ned denna lördagkväll? JO! Jag vill veta vad den stora skillnaden är mellan mannen och kvinnans orgasmer? Hur kommer det sig att det är en sådan självklarhet att självaste knullet alltid ska sluta med fyrverkerier för mannen medans kvinnan kanske inte ens fick chansen att titta uppmot stjärnorna? Vi kvinnor är minst lika kåta och heliga som männen!

The botten is nådd! Jamenvisst äre så. Nu får det vara slut på den här tröttheten, huvudvärken och humörsvängningarna! När jag pallrade mig iväg till gymmet nu på kvällen så träffade jag på fröken U längs vägen som gav mig lite olika "tips" om VAD det är som kanske orsakar mitt mående. Såna självklara saker! Att jag inte tänkt på det själv! Så på måndag ringer jag vårdcentralen ännu en gång och försöker komma dit för att ta prover - på rubb och stubb! Orkar inte med att må så här. På jobbet går det bara bra, för där är jag i en arbetsroll. Jag är jag, men jag är utanför mitt privata jag. Det trötta jag. Men så fort jag kommer hem från jobbet (eller bara vaknar på morgonen) så känns kroppen tung och huvudet dundrar på i 180 knyck. Och humöret ska vi inte tala om - holy shit! Nog för att jag har temperament  som en hel arme. Men helt plötsligt kan jag på en millisekund skifta från glad till ledsen. Eller från glad till arg, and so on. Jag är som en hormonstint tonåring! Hormonstint tonåring + prestationsprinsessa= en atombomb! Hippelihurra - det är ju jag.

Tror jag ska ringa till Niklas och säga hur gla' jag är i honom! Stackarn vet inte alls hur han ska reagera i närheten av mig alla gånger. Jag fräser ifrån ena stunden och i nästa vill jag vara kärleksfull. Och han försöker klura ut hur han ska betee sig. Haha. Han är faktiskt alldeles underbar!!! Välkommen hem till familjen Krigh-Ericson där svängrummen är stora och kärleken är lika bred som jorden är rund ;)