Man kanske skulle ge sig på en sorts sammanfattning av det här året.  År tjugohundranio som det så fint egentligen heter.

Året började med att jag tog farväl av ett femårigt förhållande som inte fungerade av en rad olika anledningar och situationer. Det var en tuff period där jag försökte intyga mig själv om att jag var redo att ta det stora klivet till en starkare och gladare Jennifer. Det jag trodde skulle ha varit över redan för gott i januari var inte det och bägaren rann över. Jag fick inte längre bo kvar i mitt hem för polisen och kvinnojouren som blev inblandade, det var snack om rättegång och polisutredningar gjordes. Jag mådde pest och pina men klarade av vardagen tack vare fina vänner och en stöttande familj! Jag jobbade på som aldrig förr på min arbetsplats och fick massa feedback av mina chefer och arbetskollegor vilket har lett till ännu ett steg åt rätt riktning i min personliga utveckling! Just den här våren förändrades allt och jag började min resa mot en mer självständig och livsbejakande individ. Jag föll snabbt för kärleken igen, en ny sådan, och levde på rosa moln några månader. Kärleken den försvann och dog på en och samma gång. Massa känslor jag försökt dölja en längre tid för en annan bubblade upp till ytan men föll till marken med ett platt fall. Jag tror fortfarande att jag faller lite på den punkten... Resten av hösten och vintern har varit fattig på kärlek men rik på ett jävlaranamma med att åter igen ta tag i mitt liv och med en gränslös vilja samt energi till att bli starkare fysiskt! Stark på insidan och stark på utsidan. Hårdträningen inleddes och jag var ett med adrenalinet under speciellt en tvåmånaders period. Jag fick både ris och ros för min överambition vilket är som sig bör. Mitt i min kamp mot ett starkare jag så förgylldes mina dagar av en liten hundvalp, Trixie, som blev den tredje i min flock. Jag har det här året lyckats pussla ihop mitt liv så det är värt att fortsätta kämpa för. Alla bitar är inte på plats och många delar av mig ligger fortfarande i spillror sen många år tillbaka som alltid kommer att förfölja mig, men jag är på god väg att bilda det där pusslet många kallar ett gott liv.

År tjugohundranio kan enklast förklaras med dessa ord:

kärlek, förlust, rädsla, styrka, glädje, jobb, ledarskap, hem och hushåll kombinerat med mina älskade hundar, vänner och familj, engagemang, envishet, mod och nytändning till att fortsätta kämpa, adrenalinkickar och endorfinrusningar via träning, självständighet, trygghet och en obeskrivlig frihet.

Jag vet att år tjugohundratio är ett år där jag kommer fortsätta utvecklas och allt fler bitar kommer hamna på rätt plats. Jag välkomnar det nya året med alla dess prövningar with my arms wide open!

Jag vill avsluta det här året med att citera vad min låtsasstorasyster Elin sa till mig i början av året när min kamp för mitt välbefinnande inleddes:

"Du är stark, vild, vacker och fri. Du är omgiven av upplevelser och nya möjligheter som är mogna att plockas när du är redo för det."