Hemkommen från ett kort men roligt besök i Uppsala! Utgång stod på schemat igår och vi gick till Platina precis som förra året. Träffade på en massa roligt folk och jag bokstavligen talat dansade arslet av mig! Älskar att dansa på krogen, adrenalinkickar och ett sjuhelvetes jävla beat inombords - love it! När krogen stängde drog vi hem på efterfest tillsammans med en och annan ordningsvakt, kollegor till Josefines karl. Jag tröttnade på att gå runt i klänning och strumpbyxor så jag slängde på mig mina rosa rutiga flanellpyjamasbyxor (oerhört osmickrande) och en ful t-shirt. Vem har sagt att man måste vara till sitt yttersta och bästa jämt och ständigt? Trots detta så fick jag höra att jag var söt, haha. Det var en lite annorlunda och knasig efterfest, men väldigt trevlig. Jag och vakterna bröt arm (jag förlorade dessvärre alla gångerna men jag fick beröm över min styrka!), dom visade mig lite coola grepp och jag var helt enkelt försökskanin. Dom visade mig "knyck" för att vrida någons arm ur led och lite annat smått och gott som jag kan ha användning för, haha. Sen försökte dom lära mig prata "vettigt". Dom bara skrattade åt min breda dialekt... "Nuuuuuu". "ryssiiiin", "tyggummiiii". Vet inte hur många gånger jag fick upprepa vissa ord, haha! Runt en 8-9 tiden imorse gick folket hem och då knoppade vi. Jag var heeeeelt slut!

Nu på kvällen när jag stod på perrongen i Uppsala så kände jag mig utstirrad och tittade lite hastigt upp under luggen och såg att en kille iaktog mig. Fem minuter senare kände jag mig fortfarande iakttagen och gjorde om samma procedur och såg att han fortfarande tittade på mig. Jag tittade ned, blev nästan irriterad över att han stirrade ut mig och bestämde mig för att titta upp ännu en gång men den här gången höll jag kvar blicken, länge. Vi höll ögonkontakt ett bra tag och log emot varandra. Ingen sa någonting, vi bara tittade. Han tittade så pass länge på mig att jag blev blyg, haha. Och DET händer inte ofta! Han klev på sitt tåg, satte sig vid ett fönster så han kunde fortsätta titta på mig och han tittade på mig ända tills tåget rullade ifrån perrongen. Undrar vad det var för en kille. Strunt samma, it was a moment. Ett sånt där ögonblick som man ofta ser i filmer. Weird!

När jag klev av tåget här hemma i Säter så möttes jag av vitt på backen och jag riktigt kände hur mungiporna drog sig uppåt, borta bra men hemma bäst. Och när jag gick hemåt (bor alldeles vid tågstationen) så mötte jag mamma som var ute med Daizy och Ebba. Underbara och gulliga mamma som tagit hand om mina hundar! <3

Nu känner jag att sängen lockar rätt så hårt. Är trött i huvudet och kroppen är lite mör sen jag agerade försökskanin åt vakterna, haha. Dessutom busbrottades jag och Josefines kille igår med när han "retade" och jävlades med mig. Jag taggade igång på direkten men självklart så var det jag som åkte på storstryk, haha. MEN, han fick sig ett rejält motstånd. Mig bryter man inte ned så lätt :) Starka Jennifer!