Dags för en uppdatering här nu när julen och dess stök är över.

Juldagen och annandagen försvann snabbt med jobb samt en utgång. Var till Folkan här i Säter på juldagen är jag vet knappt ens om det var hiss eller diss. Jag var väldigt ostadig på benen och minnet är inte det bästa sen kvällen men det jag minns var skoj. Om inte annat är det alltid trevligt att träffa på en massa roligt folk, både kända och okända ansikten! Var dock vääääldigt jobbigt att arbeta dagen efter men det gick det med tillsammans med fina Erika. Hon är en pärla! Vi filosoferade en massa över livet och allt som sker runt omkring en när man inte hinner med livets frammarsch.

Söndag var en slappdag till max! Gick långpromenader med hundarna och käkade lunch hemma hos Veronika. Kvalitetsmys! Sen på kvällen fortsatte jag mysandet inne hos grannarna Emma och Tobias. Passade på att gosa med lille Freddy på sex veckor, skrutten! Han är såååå liten så liten, väger lite strax över 2kg bara... Men sen är han ju en två månaders prematur med. I like him och att jag har gått och blivit "tant Jennifer" på unga dar bekymmrar mig inte det minsta. :)

Måndagen var planerad som tränings, tvätt- samt städdag men det sket sig direkt då det blev jobba till 21.45 Tjoade och tjimmade lite med Linda och när hon hade gått hem för dagen skulle jag och brukaren iväg på trav och se när Järvsöfaks sprang sitt sista lopp! Vilken häst! Jag lär tacka Linda som lånade ut sin karls militärgröna långkalsonger åt mig för utan dom hade jag bokstavligen talat fryst både lår och häck av mig! Att det kändes som jag hade gått upp tusentals kilon och att byxorna satt trångt åt försöker jag mest glömma... Men det värmde på bra! Man kanske skulle skaffa sig lite större jeans så man får plats med ett par långisar under dessa kalla vinterdagar när termometern står på -18grader....

Eftersom jag inte fick något vettigt gjort i hemmet igår så tänkte jag fixa med allt det idag. MEN, jag är så trött och slut så jag har inte orkat göra ett skit... Orkade inte ens gå och gymma.. Min kropp är slut... Den har sagt ifrån bra länge nu att den behöver vila men jag har försökt ignorera det och försökt köra på i samma tempo men det har inte gått. Vilket har resulterat i en massa dumma och dåliga tankar hos mig själv och vad som jag själv ha kunnat räkna ut: en värdelös sömn! Jag vill så mycket men orkar inte. Det har varit lite mycket nu ett tag med allt och nu i efterhand så reagerar kroppen på den hårdträningenjag gjorde dom där nio veckorna med fyra timmars träning VARJE dag oavsett om jag jobbat ett 14 timmarspass och skulle upp dagen efter och jobba ännu ett 14 timmarspass... And so on. Jag har låtit kroppen vila lite från gymmet och konditionsträning för att låta den återhämta sig men det får mig bara att må sämre... Jag måste träna för att hålla mig själv i fokus och må bra. Min kropp och själ behöver den fysiska aktiviteten för välbefinnande. Får väl se bara när kroppen orkar kicka igång igen - men jag ska inte pressa sönder mig själv för det vinner jag inte på i slutändan. Men jag känner mig såååååå himla tjock och ful och jag blir alldeles matt över alla onda tankar jag ens vågar tänka om mig själv! Hela den här dagen har flytit förbi och jag har bara varit bitter. Bitterfitta. Jag har bråkat och skällt på dom allra flesta jag har pratat med. Stackars mamma fick ta det största lasset med skit (som vanligt) och det känns ju mindre bra med tanke på att hon ligger sjuk i influensan OCH firar silverbröllopsdag med farsgubben idag.... :( Tur mamma är förstående och tog allt med en nypa salt. Hon känner väl mig och vet att det bästa är att låta mig hållas när jag väl är arg och frustrerad. Frustration och ångest är nog dom sämsta och värsta känslorna som finns, fy faaaan! Tur jag har fina vänner som kan (och ens vågar!) få mig till insikt ibland och som kan få min sura min att vända!

Men nu är det slut på att vara bitterfitta för idag och jag ska sluta vara en prestationsprinsessa! Jag måste sluta vara det. Det tar kål på mig att alltid vara alla till lags, att agera och vara till mitt yttersta. Det är dags att bara vara mänsklig och kunna acceptera saker och ting som det är. Jag kommer aldrig bli tillräckligt nöjd med mig själv oavsett hur hårt jag kämpar. Så det är bäst jag försöker tycka om mig för den jag är oavsett hur svårt det är... För mig är det svårt att älska den personen jag har hatat allra mest här i världen: mig själv