Shit vad dagarna springer iväg! Redan sista januari, galet! Allt flyter väl på som vanligt fast ändå så inte - är vällan som det brukar vara då. Ibland känns det som att jag är fast i en enda stor jävla virvelvind som drar med sig allt den kommer över. Man hinner inte titta åt vänster förrens man ska ha tittat två gånger till höger, or something like that.

Dom senaste dagarna har försvunnit i rekordfart med goda nyheter om jobb, dejting, festande i fredags som slutade lite hipp som happ - helt upp och ned vänt!, jobb på lördag eftermiddag/kväll och idag mysigt söndagsumgänge. Har softat heeela den här dagen i princip, sjukt! Måste vällan erkänna att det har varit välbehövt med att inte göra någonting och stänga av alla måsten och krav. Men jag blir ju så fruktansvärt rastlös och så sätts alla tankar igång. Och nu när kvällen är här så känner jag mig ångestfylld. Gillar inte den här gnagande känslan. Känner mig sjukt ensam och jag kan inte förstå varför samtidigt som jag förstår det. Gillar inte tystnaden. Det känns som att det ekar runt omkring mig då. Hela mitt inre är som ett överladdat batteri.

Fuck it! Jag lär bara sluta fundera över saker och ting, överanalysera. Break away helt enkelt.