... får man lida pin.

Så sant så sant!

NU är det gjort, jag har genomgått bröstoperationen och mina bröst ser redan hur snygga ut som helst! Visst, de är svullna, det är en massa stygn överallt och de är tejpade - but I like it anyway! Det är en STOR skillnad emot förut! Bara att ligga på rygg och inte känna brösten "glida" ned i armhålorna var en udda känsla... Och magen blev faktiskt aningens plattare - den fick sig ett litet lyft bara genom att brösten kom upp en nivå. ;)

Operationen gick bra och jag skötte mig på operationsbordet förutom att jag i slutet tydligen vaknade upp ur narkosen och började slita och dra i ena bröstet... Detta är inget jag kommer ihåg, men visst är det högra bröstet ngt ömmare. Som tur var hade de hunnit sy ihop mig och tejpa över, så även om jag slitit hårdare så hade inte bröstet "spruckit". Tur i oturen då alltså. Efter operationen var jag i ett slags rus som enklast kan beskrivas som full/bakfull. Och inne i salen träffade jag en super mysig tjej, och vi fick riktigt god kontakt. Låg och pratade hela eftermiddagen och försökte låta bli att skratta för att det inte brösten skulle göra ont. Hehe. Så vi har bytt nummer och ska försöka hålla kontakten. Skoj tycker jag när man träffar på folk sådär och genast får en speciell kontakt! :)

Plastikkirurgen har gett mig före- och efterbilder på brösten och jag tittar så stolt på dem och skäms inte alls att visa upp dem! Sen får jag väl mer bilder när stygnen är borttagna och allt, ska på återbesök den 25/9, men då i Falun.

Och ja, jag är liten och klen i nuläget... Jag kan inte få på mig strumpor själv, kan knappt få på mig trosor,byxor och överdelar. Tvätta håret och fixa frisyren är bara att glömma! Borsta tänderna känns obehagligt i brösten och ja.... Det mesta känns omöjligt. Bara äta är jobbigt, och vårat bord är så lågt att Per får lov att hålla i min tallrik när jag äter så jag ska slippa börja mig fram för mycket (böjer jag mig framåt för mycket så gör det fruktansvärt ont...) Så, nu kan jag verkligen till viss del förstå sig hur mina vårdtagare känner sig när de inte klarar av att utföra en daglig aktivitet... :S  Som tur är så har Per lovat mig att han ska hjälpa mig med allt! Så han kommer nog allt få fixa och dona med mig. Hehe. Sen har Lina sagt att hon kan komma hit och klä på mig om Per inte hinner innan skolan eller liknande. Haha. Usch vad klen jag känner mig...

Summan av kardemumman: Jag är mer än nöjd och valet av att göra ett bröstlyft känns helt rätt! Trots smärtan och en lång läkningstid så känner jag mig hoppfull! :) Jag känner mig redan nu mycket kvinnligare,och det är det jag eftersträvar! :)

Tack för er som lyckönskat mig! Och ett extra STORT TACK till mina vänner som peppat mig både före och efter operationen, ni vet vilka ni är. Tack och puss även till mamma som följde med mig och gav mig moraliskt stöd hela vägen! <3