Den starka ångesten jag hade i måndags är som bortblåst! Känns knappt ens som att jag har varit så ångestfylld nyligen, konstigt det där. Ibland kan känslan sitta kvar länge, fast själva ångesten är borta. Jag vet iaf den rätta medicinen mot min ångest och det är träning! Det har blivit en massa stavgång, promenader med hundarna och simning samt 150 situps om dagen. Mår så mycket bättre efter ett träningspass! Sen så har jag unnat mig "tv-mys" och att äta ngt gott med, men i små mängder och under kontroll (inget hetsätande som kan vidareutvecklas till ätstörning osv).

Har nu ikväll varit till simhallen med Emmelie. Det var så packat med folk att det knappt gick att simma! Bassängen var avdelad: på ena sidan var det vattengympa och på den andra sidan var det mjuksimm. Jag som gillar att ta i och verkligen trötta ut mig gick på en rejäl nit! Det var så mycket folk "i vägen" som gjorde att jag fick simma långsammare än någonsin... Efter en halvtimmes trängsel blev jag så pass grinig att jag inte kunde fortsätta simma! Emmelie och jag fortsatte träningen genom en kvällspromenad med våra hundar. Mina två små troll skötte sig (överraskande) bra!

Nu är det dags för sängen så jag orkar gå upp i morgonbitti och ta mig en tur med stavarna. Stavgång är verkligen kanon för kropp och själ!

Pusspuss

Igår var jag riktigt deppig! Jag orkade inte göra någonting, ville bara lägga mig i sängen och sova bort hela dagen, grinade för minsta lilla, fick nästan en ångestattack och tankarna var på suicidnivå... Helt sjukt! Nog för att jag mått dåligt lite till och från i några veckor nu men igår var droppen! Bara någon frågade mig hur jag mådde så blev ögonen alldeles tårfyllda och jag fick verkligen tvinga tillbaka tårarna... Alla jag pratade med märkte av hur låg och deppig jag var... Jag orkade inte spela, orkade inte låtsas vara glad. När jag motvilligt följde med Per för att handla så började jag grina inne på affären och kände mig helt värdelös. Och hemma fortsatte grinandet och en ångestattack började komma upp till ytan. Jag fick hjärtklappning, hyperventilerade, tappade andan och blev alldeles svimmfärdig! Som tur är har jag lärt mig hur jag ska mota bort attackerna, men det är fan tufft! Och när jag gick ut på kvällspromenaden med hundarna dök hemska suicidtankar upp när tåget åkte förbi... Jag kan bara tacka mig själv för att jag är stark nog att inte låta tanke gå till handling och att jag är för feg för att ta mitt egna liv! Sent på kvällen släppte ångesten och idag är den knappt märkbar.

Jag har sen långt tillbaka bestämt mig för att aldrig mer må så dåligt som jag gjorde när jag var 13-17 år. Då mådde jag så här dåligt VARJE dag med mycket ångest och då kunde jag inte kontrollera suicidtankarna och suicidhandlingarna... Självskador var en del av vardagen och ju mer jag gjorde mig illa desto bättre "mådde" jag... Jag har förträngt mycket av dom åren och just det året jag fyllde 15 är blankt! Det året är borta och inte ens genom hypnos har det kommit tillbaka. Kanske är det lika bra, så jag slipper bli påmind om vilket vrak jag var då och vilken pina jag var för släkt och vänner som bara ville mitt bästa. Det jag vet är att jag i nuläget är mycket starkare än vad jag någonsin har varit och att jag kommer klara av den här svackan! Det kommer bara att ta lite tid...

"I can feel her on my skin
I can taste her on my tongue
Shes the sweetest taste of sin
The more I get the more I want
She wants to own me
Come closer
She says come closer"

Igår kom Per hem från Halmstad! Det firades med massa sex och mys, så som det bör vara. ;) På kvällen slocknade han i soffan, trött efter tågresa och allt... Trist tycker jag eftersom jag var less på att vara ensam...

Idag har jag iaf varit duktig och gått en timmes promenad med stavarna! Kändes hur skönt som helst och endorfinerna bara sprudlade! Sen har jag pluggat vårdpedagogik nu på eftermiddagen. Är klar med ett arbete (som skulle ha lämnats in igår...) och har ett kvar att göra. Men jag ska försöka plugga lite ihelgen eftersom jag då jobbar som personlig assistent. Jobbar två B-turer (08.30-21.00) så det kommer bli en låååång och tråkig helg med studier och jobb.

Make me happy? :D

Ikväll blir det en lugn kväll framför tv med lite gott. Sen har jag bestämt mig för att det får vara slut på ätandet! Jag vill gå ned i vikt, jag vill bli smal! På ett eller annat vis ska jag klara av det! *bestämd*

Och nu funderar jag på att gå till simhallen och simma. Så slipper jag ha lika stor ångest ikväll över vikt och hela skiten...

Tiden går fort och idag är det ett år sedan min lilla fralla Ebba föddes! :D Stora damen har hon blivit men hon är fortfarande lika tjurskallig! ;)

Ebba liten... (bilden tagen av uppfödaren Jenny)

... och Ebba 6 månader :)

Ska ta lite nyare bilder på Ebba - men jag tycker hon är sååå fin på bilden ovan! Min lilla bulldogg. Hihi. Men visst behövs det lite bilder nu när hon är ett år och allt. Hehe.

Annars då idag.... Har vart en sisådär dag. Den började bra men sen hände det ngt på slutet och nu har jag mycket tankar, funderingar och känslor i huvudet.. Sen är det mycket i skolan med ny kurs och jag är inte ett dugg engagerad. Känner bara för att kräkas på livet just nu! Kanske har det med årstiden att göra med? Kanske har det även att göra med min viktnedgång och nystart? Jag vet inte... Det enda jag vet just nu är att jag ska lägga mig i sängen och gosa med hundarna och försöka få ordning på lite tankar.

Fick den här utmaningen av Cicci. 

4 arbeten jag hafft i mitt liv:

1. Konditor (och allt i allo, servitris osv)

2. Vårdbiträde/undersköterska

3.-

4. -

4 filmer jag kan se om och om igen:

1. Braveheart

2. Shrek filmerna

3. Wedding Singer

4. Den galna professorn 1 & 2

4 ställen jag bott på:

1. Dalarna

2.-

3. -

4. -

4 tv-serier jag gärna ser:

1. Ugly Betty

2. Heroes

3. CSI

4. Du är vad du äter

4 ställen jag vill åka till:

1. Turkiet

2. Thailand

3. Grekland

4. Miami

4 favoriträtter:

1. Husmanskost

2. Sallad

3. Kina och thaimat

4. Kebab/pizza

4 ställen där jag trivs:

1. Hemma

2. Halmstad

3. -

4.-

 Jag skickar detta till:

Mia och Lollo

Jag har tröttnat på att vara ensam hemma! Jag har ingen att bråka med, ingen att klaga på, ingen att kramas med, ingen att pussas med, ingen att mysa med - jävla skit! Det är vid sådana här tillfällen som jag upptäcker hur mycket närhet jag egentligen behöver... Det kan räcka med en puss på pannan eller en dask på stjärten, bara jag får någon sorts daglig närhet. Men självklart njuter jag att vara högsta chefen i hemmet utan någon som lägger sig i! ;) Det har sina positiva och negativa sidor att vara ensam. Om inte annat så märker jag att jag klarar mig själv. Jag behöver inte ha någon som "håller mig i handen" för minsta lilla som sätter press på mig och som ger mig ångest. Jag fixar det själv. ;)

Igår bjöd jag iaf över delar av familjen på fika. Jag tycker det är roligt att baka. Förut ville jag bli konditor och jag jobbade även lite smått på ett wienerkonditori. Men sen sket sig allt med livet, och tur i oturen var väl det eftersom jag nu snart är färdigutbildad undersköterska. Och jag är en jävligt bra sådan! ;)

Ska snart dra hem till Lina och ha myskväll med henne och Moa. Kika på film, äta chips och eventuellt dricka lite vin. Det blir nog trevligt. :) Igår hade jag en egen myskväll, tände ljus i hela lägenheten och bara njöt! Kikade på Idol och myste med hundarna. Satt på golvet nästan hela tiden och gullade med dem - kärlek! :)