Känner mig helt slut efter att ha skrivit klart VG/MVG uppgiften inom psykiatri! Jag orkar inte skriva ngt mer på det - så NU får det vara klart! Är alldeles blöt och kall efter en 30 minuters promenad med hundarna i snö/slasket som råder utanför min varma lägenhet. Snön är välkommen (mysigt när det knastrar under fötterna när man går *njuter*) men det där slasket hade jag kunnat varit utan... Och som en följd av allt det våta så är mitt hår alldeles krulligt nu och står åt alla håll och kanter! Gaaaaah! :P

Ska nu sätta mig och försöka läsa klart boken inför morgondagens litteraturseminarium. Är ap-trött och vill sova, men jag vill inte gå och lägga mig alldeles ensam i sängen... Jag vill mysa! Jag vill att Per ska komma hem igen! <3

Nu är jag ensam hemma! Per åkte med sina föräldrar hem till Halmstad och kommer stanna där ett par dagar. Hans föräldrar + lillebror Nic kom hit igår på besök och redan idag åkte dom hem. Känns tomt i lägenheten nu... Jag har väldigt bra svärföräldrar måste jag säga! De är inte blyga att ta för sig och har en förmåga att känna sig som hemma på direkten. Jag själv blir ett vandrande nervvrak när jag ska träffa dem och ska bo hemma hos dem! Som tur är "mjuknar" jag efter någon timme och börjar våga ta för mig mer. Tycker det är så konstigt att jag blir så, jag är ju annars så framåt. Kanske är det bara att det ska vara så när man träffar svärföräldrarna? :P

Just nu lyssnar jag på musik, HÖGT och perfekt! Så på så vis är det bra att vara ensam hemma - ingen som säger ifrån. Hehe. Har lagt in tvätt i maskinerna och ska nu sätta igång med studierna... Ska skriva på VG/MVG uppgiften och försöka få det klart... Men hur ska jag hinna? Lär även läsa ut boken och planera hur jag ska framföra den på bästa sätt och sen är det en massa annat tjaffs som ska göras med den... Studera är inte skoj!