Jag är så himla obegåvat begåvad att man inte kan göra annat än skratta OCH gråta på en och samma gång! Jag skulle ta tåget hem från jobbet nu ikväll, enkelt och smidigt. Yeah right! Jag och bulldoggen Ebba satt på perrongen och inväntade tåget och jag pratade i telefonen med mamma samtidigt för att fördriva lite tid. Tåget rullade in på stationen och jag checkade att det var rätt tåg, vi hoppade på och satte oss tillrätta i djurkupén. Efter en kvart tyckte jag det var konstigt att tåget inte rullat ut från perrongen. Jag såg mig omkring och upptäckte att jag satt själv i vagnen och att dom andra vagnarna var tomma. Det var bara jag och Ebba på tåget. Tillslut såg jag en tjej som städade av tåget så jag gick fram och pratade med henne och fick höra att tåget hastigt och lustigt bytt spår och att tåget jag satt på inte skulle åka någonstans. Underbart, perfekt, klockrent! Jag började skratta och sa "Ja men då hoppar vällan jag av då för här kommer jag ju ingen vart". Tjejen tittade lite misstänksamt på mig innan hon fnittrade lite nervöst och låste upp vagnen så vi kunde studsa av tåget... Fy fan vad pinsamt ändå! Hahaha. Jag ska då aldrig mer klaga på karlar som inte kan göra mer än en sak åt gången. För jag kan då tydligen inte prata i telefon, tugga tuggummi, hålla koll på hund, kliva på tåg, hålla reda på vad konduktörerna ropar ut och sätta mig ned samtidigt utan att något går på tok! Sen fick jag vänta i Borlänge i nästan 1,5 timme på att pappa kunde komma och hämta upp oss hahahahaha. Shit säger jag bara! Skrattade så mycket att jag nästan kiknade! Det riktigt rosslade och rasslade om mig och skrattet dog ut eftersom jag inte fick luft och började hosta hela tiden. Jag kan verkligen lyckas med det mesta som ingen kan lyckas med, ordagrant! Go Jennifer GO!