Kommer ni ihåg några speciella minnen från när ni var små och bara hade massa bus för er? Jag har många speciella minnen. Men ett speciellt minne för mig är när jag nästan varje morgon kutade ut på baksidan, hängde mig knäveck i gungställningen och började sjunga "här kommer pippi långstrump...". Eller när jag stod på händerna med benen rakt upp i luften och sjöng som om jag aldrig hade gjort annat! Vad jag vill komma fram till är att jag alltid har sjungit, ända sedan jag var liten! Jag har även hört av moder och syster att jag sjungit i sömnen och hållt alla tonerna, sjungit rent och klart. Jag är verkligen ett "underbarn". Haha.

Jag och Per har många gånger haft en diskussion angående OM man skulle råka ut för en olycka där man antingen förlorar hörseln, blir av med synen eller blir stum för livet - vilket man skulle klara sig utan. Jag vet inte vad jag hade "valt". Tänk er att inte få se dem man älskar eller höra deras röster, och TÄNK om man blir stum och aldrig mer kan prata eller sjunga! Skulle jag bli stum hade jag nog mått ruskigt dåligt. Jag uttrycker mina känslor genom sång. Det går inte EN dag där jag inte sjunger eller trallar på en melodi, vilket kan driva Per till vansinne då jag nästan aldrig är tyst. Haha. Men jag vet att han gillar min röst och att jag faktiskt kan sjunga. Men jag tror nog att han uppskattar de få stunderna som jag bara sitter tyst och filosoferar för mig själv. ;)

Vad hade DU valt bort? Synen, hörseln eller din förmåga att tala/sjunga?