Har varit och träffat plastikkirurgen idag. Mådde skitdåligt innan jag skulle in i läkarrummet... När en undersköterska kom och hämtade mig och mamma så hann några nervositets tårar falla nedför mina kinder. Väl inne i rummet ökade stressen och jag blev alldeles kallsvettig (tecken på en ångestattack...) Ingen attack kom iaf, vilket jag är glad över. Dessvärre gick inte mötet/undersökning särskilt vidare bra. Jag skulle ta av mig kläderna, stod nästintill helnaken mot en vägg (fick dra ned trosorna...I övrigt var jag helt naken...) medans läkaren fotograferade mig. Har nog aldrig känt mig så kränkt ngn gång förut, och kränkt är ngt jag blivit många gånger förut vid olika samband av mobbning mm.... Iaf, efter att läkaren fotograferat mig fick jag höra att de inte gör bröstlyftningar eller så - endast bukoperationer! Jag började stortjuta och kände mig sååå dum som stod där och visade upp heeeela min hemska kropp... :S Det är brösten jag tycker är värst på min kropp, sedan magen... Läkaren förklarade även att OM jag vill göra bröstlyft så måste jag göra det privat (svindyrt) samt att vid en sådan operation:

• Känseln i bröstvårtorna försvinner
• Skaffar jag barn så kan jag antagligen inte amma dem
• Kommer få fula ärr runt bröstvårtorna och lite varstans på brösten
  

Vill man ta bort döskinn på benen/låren, då var det privat som också gällde OCH vid ett sådant ingrepp får man tydligen skitfula ärr som verkligen syns...

Vad gäller buplastikkoperation så tyckte han att vi skulle vänta med det. Han tyckte jag hade otroligt bra hud (var väääldigt fascinerad av den och stod och klämde och drog i den...), min hud var trots den stora viktnedgången relativt fast, stram och hade bra spänst. Han sa att det inte är många som har sådan hud, inte ens pinnsmala. Alltid ngt postivit då... Sen ville han visa hur de skulle skära i magen/buken vid en bukplastikoperation - så han tog fram en penna och jag fick återigen dra ned byxorna och även en del av trosorna så han kunde komma åt på alla ställen och markera. Jag berättade även för honom att jag visste hur de skulle skära, för det hade jag tagit reda på redan innan jag sökte remiss för platsikoperation. Vid en bukplastikoperation så flyttar de på själva magen och naveln mm, lite läskigt när man tänker efter... Sen sa han att jag skulle vara glad över mina bröstvårtor - för de var verkligen läckra! Det sa han tre gånger...

Var inne hos plastikkirurgen i 30 minuter och jag grät konstant i 20-25 minuter, var helt förtvivlad och fick knappt fram något att säga... Var så förvirrad då de sagt på vårdcentralen här i Säter att platsikkirurgerna opererar buk,bröst och lår mm. Men tydlgien så får de inte göra det för landstinget... :S Känner rmig så lurad och uppgiven. Har tappat motivationen helt för träning och viktnedgång (och den låg redan innan på minus...) Jag menar, nu ska jag alltså fortsätta nå min målvikt och då kommer ju allt hänga ännu mer på mig! *gråter floder*

Det jag kunde göra för att hjälpa huden strama upp sig var att använda stretchjeans, gärna använda sådana här fula "mammatrosor" och ALLTID använda bh, även när jag sover... Sen om ca. 5 år kommer min hud ha dragit ihop sig relativt bra. SKOJ!!!!!!!!!!! :´( Kunde faan lika gärna ha varit tjock, då var allt fast på mig iaf! :S

Känner mig lika förvirrad, galen, uppgiven och ledsen som grodan på bilden ovan... Kan jag inte få må riktigt bra ngn gång???

Kom igårkväll att tänka på att många som läser min blogg - vet jag inte ens vilka det är. NI som läser min blogg kan ni inte skriva en liten kommentar (eller skicka ett mail), så jag får veta? :) Hade uppskattats! :D