Fan vad jag saknar festerna på Bali! Hela utelivet - allt party! Alla sköna människor man träffade på. Det där enkla. Det äkta. Man träffades på lika villkor - alla var lika öppna och nyfikna på nya upplevelser. Här hemma i Sverige tycker jag det mest är att leva i en liten låda - skitsnack, fula knep och falskhet. Jag gillar inte falska människor. Jag gillar inte människor som måste vara fulla eller ha en viss promille i sig för att kunna tala. Jag gillar heller inte människor som accepterar allt, som låter sig bli överkörda i tron att man är en "snäll person". Det är något oerhört osexigt med just det. Snällhet handlar inte om att vara alla till lags. Man är en snäll människa när man har etiken i sitt hjärta. När man kan skilja på rätt och fel.

Var hem till svärmor nu på kvällen. Hämtade hem hundarna våra som befann sig där och så fick vi oss lite käk i magarna. Har kikat på ett otroligt bra program nu på kvällen! "Det blir bättre" hette det. I kvällens program handlade det om Magdalena Graafs väg från den psykiska och fysiska misshandeln av hennes kontrollerade man hon förr hade. Jag kunde relatera till så oerhört mycket hon sa! Jag blev aldrig slagen av min partner "dock". Det hann inte gå så långt. Jag stack när handen höjdes mot mig en kväll. Men jag blev utsatt för psykisk misshandel. Jag var aldrig bra nog, värdelös, ful, tjock och jag var otrogen så fort jag gick utanför dörren. Jag blev orden. Precis som Magdalena sa nu under programmet: att tillslut så blir orden sanna... Så tänk på det: ni som inte tror att ord skadar. Den psykiska misshandeln sitter kvar längre än blåmärken och brutna revben... Så om jag är känslig och tar åt mig av kalla ord som haglar- tacka fan för det! Lägg till några års mobbning på det också. Tänk er då vad det krävs för att bli människa igen och orka med livet. Jag lever åtminstone utanför den lilla lådan.