Ibland så blir jag så oerhört glad över småsaker, som t.ex för ett par timmar sedan när jag skulle upp och kolla till marsvinen och utfodra dem. Då följde Per med mig upp (och lilla Daizy såklart) och höll mig sällskap (vilket han gör ibland). Kan tillägga att Per är extremt höallergisk och kan knappt vara inne i marsvinsrummet - och speciellt inte när jag ska ge dem kvällshöet. I vilket fall som helst, medans jag gav djuren mat så gick han ut till lekstugan där vi förvarar höbalarna, hämtade in två stora balar, "vickade ned" dem i varsina säckar och började sedan sopa golvet. Efter det så hjälpte han mig fylla på alla vattenflaskorna. Utan att jag ens bad honom! Hur snällt är inte det?  Per är underbar! :D

Jag vet att Per tycker jag lägger ned en oändligt massa tid (ibland även onödig tid enligt honom. hehe) på alla mina djur. Men samtidigt så finns han där och stöttar mig! Han har hjälpt till vid en marsvinsförlossning när honan inte fick ur sig ungarna. Han agerade då den som torkade alla ungarna och såg till att de höll sig varma och vid liv, medans jag "lirkade" ut ungarna på löpande band och gav dem till honom. Han har alltid hjälpt till att hämta stora lass med hö när det har varit dags för sådant, hjälper till med småsaker och bara finns där. Har till och med hjälpt mig avliva dåliga marsvinsbebisar när jag själv inte klarat av det. (Har lärt mig göra det nu...) Är han inte underbar som ställer upp  så pass mycket? :D

 Älskar dig Per - just so you know it! :D

IDAG är det precis ett år sedan vi fick hem våran trasselsudd Daizy! :D Kommer så väl ihåg hur det var när hon flyttade hit, hur förväntansfulla vi var! Efter att ha sett Daizy först som fem dygn gammal och sedan se henne minst en gång i veckan tills vi fick hem henne - så var det en enorm längtan. ;) Väl här hemma så var hon så liten och kavat, och samtidigt en riktig fegis. Tills hon kom underfund med att man kunde gosa in sig i famnen på oss. Kommer ihåg att Daizy morrade mot mig en gång när hon inte kom fram, blev jätteledsen och fattade inte varför, men det visade sig att hon morrar när hon är busig! ;) Eller när hon är i exstas eller om man "frågar" henne ngt. Tokfia! :)

Daizy blir snart 14 månader gammal.  Är för tillfället väldigt lydig och lättsam! Men snart kommer väl ännu en trotsfas - de verkar vara populära. :P

Hennes vänsterben ser väldigt fint ut efter operationen och alla rehabilitering och det börjar komma mer muskler på framsidan av benet, men det tar tid. I övrigt så är hon i mycket god fom, har bra kondition och har "bredden" på kroppen som en renrasig shih tzu nu. :P Vi är ute och går lös med Daizy så ofta vi hinner, Daizy ser så glad ut varje gång hon får kuta fritt - speciellt nu när snön har kommit! Hon älskar snö! :D

På bilderna ser ni Daizy som nyfödd, 10 veckor gammal och sedan som 7 månader gammal. :)

Tänkte visa en bild på hur Zelma's exem/sår ser ut i nacken för tillfället. Det har bildats en skorpa där, men det är ett ordentligt sår fortfarande.... Sen på skuldrorna och nu även mellan skuldrorna (syns ej på bilden) har det bildats exem/sår som hon kliar upp.... Än så länge sitter stygnen kvar där biopsin gjordes (tog hud från både nacken och ena skuldran), men så mycket som Zelma kliar sig är det ett under om de kommer få sitta kvar den tid de ska... Har för ca. 30 minuter sedan gett henne antibiotika oralt. Inget hon uppskattade, men hon svalde det iaf och ville (konstigt nog) ta en liten gosstund med mig efteråt. :)