Nu var det sådär längesedan sist jag bloggade igen, but what can I say? Jag har helt enkelt haft en massa annat för mig, inte haft ork, lust eller tid. Det vanliga när man prioriterar bort bloggen. Och egentligen - bloggen är ju faktiskt till för mig själv med att ventilera ur mig en massa skit, tokiga påhitt och andra ting. Och nog har jag mycket att ventilera ur mig nu...

Helgen försvann iaf i en rasande fart med jobb hos den andra brukaren jag avrit hos några gånger tidigare. Och det flöt vällan på, hmm... Smidigt? Det är fel ord att använda men allt flöt på iaf trots att arbetsmiljön verkligen inte var bra. Men jag gjorde mitt bästa och ansträngde mig till det yttersta och jag tror i slutändan att det uppskattades. Jag får då hoppas det. Man kan inte annat än säga att jag är flexibel. Efter jobbet så spenderade jag iaf kvällarna hemma hos Niklas. Så där fick jag ihop lite energi och kraftsamlade. Det har kikats på film, lagats tacos och varit massa mys. Precis vad jag behövde!

Sen till de mer dystrare nyheterna som ligger och väcker upp en massa ångest är vällan att jag från och med sista april kan anses vara arbetslös. Ja, så illa är läget faktiskt... Hade möte med cheferna igår och jag ska inte vara kvar hos min "ordinariebrukare" längre. Kan heller inte skriva varför här i min blogg då den är så öppen och publik. Jag får vällan vara "glad" åt att det inte är någonting jag har gjort vad jag har förstått. Känns iaf riktigt jobbigt, tråkigt och frustrerande. Jag har trivts så otroligt bra där i över 1,5 år och hoppats på att få vara kvar längre. Men, nu bir det inte så... Jag vet anledningen men kan inte få det att gå ihop. Och inte dom andra assistenterna heller tydligen. Just nu får jag ingenting att gå ihop. Är i chock tror jag. Kan inte samla tankarna och jag orkar inte tänka. Jag försöker tänka men blir bara att sitta och stirra ut i tomma intet och nästan gapa med munnen aldeles vidöppen. Som en fisk. Som en guldfisk. Precis som Niklas säger att mitt minne är - som en guldfisk. Nu är inte bara minnet som en guldfisk utan hela jag! Tankar som virrvlar runt i skallen och som jag inte kan gripa tag om är VAD ska jag göra? HUR kan jag få ordning på allt gällande jobb och allt ekonomiskt? FINNS det ens några jobb kvar? VARFÖR fick jag veta det så sent när i princip alla semestervikariat överallt är fixade och klara med personal? Jag har idag hört mig för via vänner, bekanta och bekantas bekanta om jobbmöjligheter. Har även försökt ringa en del samtal idag men inte kommit fram. Får försöka mer imorgon. Känns bara så dumt att sitta här på jobbet och ringa runt och söka andra jobb, men vad ska jag göra. Jag måste verkligen få tag i ett jobb, åtminstone under sommarmånaderna! Och HUR ska jag kunna gå hemma och skrota utan jobb? Jag kommer gå under! Jag måste jobba/sysselsätta mig för att palla med allt och för att ens klara av ekonomin. Hur ska jag klara ekonomin utan ett jobb? Tack alla som hjälpt mig och ställt upp med att fixa nummer till olika chefer och företag samt vårdenheter! <3

Igår efter mötet så hade jag bestämt träff med Erika. Trots att jag var låg och helt lost i mig själv så fick vi till en trevlig eftermiddag på kupolen med shopping och fika. Var bara bra för mig att sysselsätta mig trots dom dåliga nyheterna. Jag vet hur jag fungerar. Gör jag ingenting så låser jag mig. Erika puschade på mig och fick mig att ha roligt och skratta. Dessutom var hon förjävla bra att shoppa med! Lika som bär när det gäller shopping och mycket annat haha. Sen på kvällen umgicks jag med Niklas. Vi gick en sväng med hundarna och hade filmmys. När natten väl kom så hade jag svårigheter att sova. Satt rakt upp och ned i hans säng mest hela natten. Alldeles vidöppna ögon och med gråten i halsen. Det var så illa att jag nästan gick ut och gick för att fokusera på annat, men jag orkade inte. Var som förlamad, kroppen var helt slut. Ångesten riktigt slingrade sig runt mig och jag blev illamående, kallsvettades och ville kräkas. Var längesen jag kände sådär, säkert ett år sedan sist! Visst kan man få lite smångest för småsaker - det hör till ens försvarsmekanism och är fullt naturlig. Men sådan här ångest är förjävlig. Tur jag kan mota bort den, att jag är stark i mig själv. Men innerst inne vill jag bara grina i någons famn och gömma mig. Och i nästa sekund tänker jag "ähh, vadå, alla kan vällan bli av med jobbet. Sånt är livet. Inget att bryta ihop för. Jorden går inte under". Men imorse brast det för mig. Hann inte mer än komma innanför dörren hemma hos vid halv sju tiden förrens jag satte mig på golvet och storbölade med hundarna runt omkring mig alldeles oroliga. Kände mig som värsta dramaqueen, så jag drog handflatan rakt över ansiktet för att torka tårarna och gjorde sen iordning mig för att åka till jobbet. Och här på jobbet är jag nu. Har jobbat ett 14 timmarspass idag och dagen har flutit på precis så bra som dom brukar göra. I just don't get it...

När jag kommer hem efter 22 ikväll så borde jag sätta mig och fixa med mitt CV, skriva en massa personliga brev och klura ut hur jag ska göra med allt. Dessutom borde jag dra till gymmet och pumpa skiten ur mig och hundarna hade behövt en rejäl långpromenad. Men, jag orkar inte. Sömnen inatt var kanske max en timme om jag slår ihop allt som jag slumrade till för att i nästa sekund vakna alldeles svimmfärdig bredvid Niklas... Förstörde säkert hans sömn med... Idiot man är...

Och jag är trött på alla som säger att det löser sig! Ja, det gör det kanske men JAG lär ta tag i det då. Man får ingenting gratis här i livet. Man lär kämpa för det. Och nu har livet hoppat upp och gett mig en fet käftsmäll så då lär jag smacka tillbaka med dubbel kraft! Så fungerar det i min värd.

Idag har jag haft en riktig jävla skitdag! En tuff dag på jobbet (rent mentalt) som verkligen sög musten ur mig. Var helt slut när jag kom hem, ville bara lägga mig ned och sakta självdö. Och när man tror att det inte kan bli värre så hade jag inga pengar på kortet när jag skulle betala i kassan på Konsum. Heeelt tomt på kontot, wiiihoooo! Och vad är det för datum idag liksom, den 8... Inte ens mitten av månaden... I och för sig fick jag ingen bra lön den här månaden, den sämsta på länge... Och när alla räkningar var betalda så fanns det bara 1000:- kvar att äta och leva för, but still... Nej, jävla skitdag! Tänkte inte ens gå och träna för jag var så slut men jag tvingade iväg mig själv och körde ett axel- och magpass nere på gymmet. Drog sen ut hundarna på en timmes powerwalk i regnet. Jag hatar regn. Men motionera bör man. Sen var det bara att dra fram dammsugaren och även moppa av golvet för allt grus som hundarna släpade med sig in efter promenaden. Behöver nog inte ens nämna att jag kände för att självdö ännu en gång. Har fan städat av golven varje dag i en veckas tid nu, men det märks knappt - blir tokig!

Till det lilla som har varit positivt idag så gjorde iaf träningen susen för humöret, för stunden, när lite endorfiner släpptes fria. Men det som fått mig att le äkta och uppriktigt för fösta gången idag var ett enkelt telefonsamtal. Tänk vad en sån liten grej kan göra! Glad vart jag iaf, riktigt glad! :) Jag både log och skrattade utan att det kändes påklistrat eller ansträngt. För idag har jag verkligen inte varit äkta och som sagt - en riktig jävla skitdag...

Tomorrow is another day!

Sovmorgon idag igen, lyxigt! Men det förtjänade jag då jag ska jobba fyra långa dagar på raken nu, sen är jag ledig en dag och sen pang på't igen med fem långa arbetspass i sträck... Well well! Tillbaka till idag... Kickade igång dagen med ett pass på gymmet! Plågade benen och magen lite och jag kände att jag fortfarande var helt slut i benen sen söndagens hårdpass av benen, haha. Sen gick jag en timmes powerwalk med hundarna innan jag duschade, piffade till mig lite och torkade av golven. Blir tokig på allt grus som släpas med in av hundarna och för att inte tala om att dom bloar överallt! Känns som jag inte gör annat än går med skurmoppen i handen i tid och otid här hemma. Hela dagen har iaf sprungit iväg idag och på eftermiddagen passade jag på att baka sega hallonrutor och vara lite allmänt huslig. Det är hur många som helst av mina FB-vänner (fruntimmer of course) som bakar och är händiga i köket så då vill ju inte jag vara sämre haha. Är ju skoj att baka och desto roligare att provsmaka efetråt :P

När klockan blev runt 17-tiden så kom Anna och hämtade upp mig för vi skulle ta oss en ridtur! Äntligen! Som jag har längtat efter att få sitta på hästryggen igen! Var tre år sen sist men det märkte jag inte av. Det är som att det sitter i ryggmärgen hur man ska göra i hästhållning och i ridning. Jag fick börja med att rida nordsvensken Hero som är oerhört kraftigt byggd, han är en riktig brukshäst med bred rygg - benen gick knappt runt honom, haha. Sen fick jag rida Annas häst Tomten, fina fina Tomten! Han är ett Franskt Varmblod och han var den hästen jag faktiskt senast red, då för tre år sedan. Jag var medryttare på honom medans Anna väntade sitt andra barn. Förr red jag ju en 4-6 gånger i veckan - på just Tomten. :) Han kändes faktiskt sig lik trots att han blir hela 22 år nu till sommaren, otroligt! Bildbeviset på att jag är back on track på hästryggen igen ;) Första bilden är på mig och Tomten och den andra bilden är på mig och den giganstiskt breda Hero! Det syns kanske inte så tydligt på bilden, men Hero är B R E D!

Det var verkligen en glädjekick att kasta sig upp i sadeln igen (tack tack tack så hemskt mycket Anna!!!) och hör till dagens bästa! Men något som piggade upp min dag enormt mycket och som fick mig att dra på smilbanden var faktiskt något så enkelt som några mysiga pussar. Det gjorde mycket för humöret :)

Haft en toppendag! Startade dagen med en sovmorgon och sen en 90 minuters powerwalk med hundarna i solskenet! Och under promenaden tjänade jag in en stor skopa med karma då jag hjälpte ett äldre par att trän sin boxertik! Dom ville ha hjälp vid hundmöten och jag hjälpte då så gärna till. Mina tre brudar skötte sig utmärkt trots att boxertiken "skrek", skällde och drog som en vettvilling i kopplet efter dom. Till slut så kunde boxertiken sitta fint bredvid sin matte i kopplet medans vi passerade förbi - fram och tillbaka, fram och tillbaka.... :) Efter promenaden städade jag av hemmet och donade lite. Sen på eftermiddagen kom vännen Josefine förbi på en kaffe och lite käk! Jag kockade ihop ugnsfalukorv, hemgjort potatismos och broccoli. Gött som tusan! Mysigt att bjuda på käk ju - alltid mycket trevligare med sällskap vid matbordet! :) När magarna var fulla gick vi ut på en timmes promenad. Strosade runt lite och pratade massor! När Josefine åkt hem så drog jag och Joel till gymmet för att biffa på oss! Jävlar vilket pump jag hade i armarna!!!! Körde biceps och triceps och ja jävlar ja vad mina armar har utvecklats på sista tiden! Wiiihoooo :) När vi var klara på gymmet så stack vi ut och sprang i 30 minuter, skönt!

Den här dagen har verkligen haft fokus på träning - good good, all good! Är helnöjd med min träningsprestation! Och jag vet att det retar många och verkligen sticker i ögonen på folk när man är nöjd med något, speciellt med sig själv! Därför är det extra njutbart och säga att Jag är förjävla grym!

Nu kan man i princip säga att själva påsken är över! Visst att det är röd dag idag, annandag påsk som det nu så fint heter. But lets face it - det är måndag och ny vecka, dags för nya starka tag! Har iaf haft en toppen påsk med gott käk, alldeles för mycket socker och kolhydrater, mycket träning och det absolut bästa av allt: trevligt sällskap av nära och kära!

På långfredagen tog jag en massa långpromenader med hundarna och gymmade axlar och mage tillsammans med Joel. Fick till ett riktigt bra axelpass - var mer än nöjd när jag steppade ut från gymmets portar :) Var oerhört effektiv hela dagen faktiskt - städade, tvättade, bytte sängkläder, sångtränade lite och kom ihåg att vattna blommorna! Än så länge lever dom trots att dom tills nyligen såg rätt så döa ut, hehe. På kvällen gick jag hem till bästaste brudarna för att bara vara. Hade med mig ett påskägg till Julia, lillskruttan!

Påskafton innebar mera långpromenader med hundarna och ett armpass för mig på gymmet! Körde verkligen slut på både biceps och triceps! Känner att pumpet börjar komma tillbaka, äntligen! Och nu börjar mina biceps verkligen biffa på sig - muskeln riktigt pulserade under huden. Det tycker jag är coolt! Sprang även 30 minuter på löpbandet - tog slut på hela kroppen! Efter all träning var det dags för påskmiddag hemma hos mor och far, gott och trevligt! Sen lärde Joel mig hur man laddar hem filmer med, det var ju busenkelt, haha. Hello yxskaft! ;) När kvällen väl kom så knatade jag hem till Niklas för att kika på film och käka sushi! GOTT! Det var verkligen en toppendag på alla plan - glädje!

Påskdagen fortsatte i samma anda som dom tidigare dagarna - långpromenader med doggarna och träning. Tränade ben för första gången sen sprickan i foten och inte då att jag ska ha lite lättare vikter. Nääähäää, jag smackade på med vikterna jag haft innan och det gick suveränt, MEN, det krampade det rejält i vaderna, låren och arslet efteråt haha. Inte för att benen är min starkaste muskelgrupp på gymmet men jag utmanar alltid musklerna till det yttersta. Jaja förutom all träning jag ägnade mig åt så passade jag på att cykla med hundarna - solen sken ju så underbart! Lånade Linas cykel och började cykla med Ebba och när hon var trött så var det lilla Trixies tur att få motioneras. Daizy, hon fick åka i cykelkorgen eftersom hon inte får springa pga avsaknaden av den vänstra höftkulan. Hon såg då så nöjd ut ändå, njöt av att skjutsas runt i solskenet medans Trixie studsade på glatt där nere och kikade upp på henne ;) På kvällen sen kom Niklas förbi, mys!

Och idag är det ju som sagt annandag påsk och jag jobbar ett 14 timmarspass! Inte så tokigt ändå med storhelgs OB, tack och bock! Och när jag kommer hem efter 22 ikväll så ska jag och Joel dra en repa på gymmet. Och jag tror att det blir ryggen som ska piskas! And then - doggywalk, shower and sleeeeeeeeep!

Färgglad och påsksöt!

Vill önska er alla som läser min blogg en riktigt Glad Påsk! Vänner som ovänner samt ytligt bekanta -  hoppas att alla får en skön helg med en massa god mat, godis, roliga händelser och äventyr samt kärlek och värme från dom ni gillar allra mest!

Själv har jag inga planer alls för påskhelgen, jag väljer att ta allt som det kommer! Men en sak jag vet är att jag ska omge mig kring personer jag tycker mycket om :)

Puss

Eller näää, de vettja ingenting om. Tror ingen har lurat mig ännu och det var vällan för väl det - jag går på det mesta man säger till mig, på gott och ont haha. Minns att när vi tre syskon var yngre så lurade min lillebror mig att det bodde en orm i toaletten så jag vågade inte gå på toa - vilket resulterade i att jag studsade ut och kissade i blomrabatterna längs med husknuten framför grannarna hela dagen istället. "April april din dumma sill, jag kan lura dig vart jag vill". Nog om detta! Var över en vecka sen sist jag bloggade. Och vad har då hänt sen dess...

... Jag har tränat en del, försöker kicka igång kroppen på gymmet igen sen förkylningen men det går segt. Men skam den som ger sig! Har även satt igång att springa igen, lite smått. Känner inget sug att springa/löpa men jag måste verkligen! Vill få upp den där toppenkonditionen jag hade tidigare för då kickade jag verkligen ass!

... Mina tre hundar har börjat med sina vårlöp. Daizy och Trixie började i förra veckan och Ebba påbörjade sitt idag. Känns inte som jag behöver nämna så mycket mera angående detta - alla som haft löptikar vet hur deras hormoner "förvränger" dom till antingen stöddiga små monster eller till menlösa jävlar... Kind of.

... I helgen som var så har det vart full rulle! Niklas bjöd mig på båtkryssning, fick det i födelsedagspresent av honom. Riktigt sweet!!!! Vi åkte tillsammans med hans polare Pontus och Björn på Rockklassikerkryssningen som Silja Galaxy anordnade. Hade ruskigt roligt på kryssningen och träffade en massa schysst folk. Och som vanligt så var jag mer vild än tam, haha!  På lördagen fortsatte vi festandet hos Björn och sen slaggade vi över där. Dock fick jag och Niklas åka hem tidigt på söndagsmorgonen så jag kunde ut och gå med hundarna. Resten av dagen spenderades i princip liggandes i sängen och på soffan. Trötta, trasiga och slitna - men nöjda ändå. :) Och jag kan då lova att jag Har ALDRIG någonsin blivit så bortskämd någon gång förut! Det kändes ovant. Fick nästan lite skuldkänslor eller något ditåt... Men sen tog jag mod till mig och insåg att även jag förtjänar att bli bortskämd och uppskattad samt uppmärksammad till tusen! :)

... Den här veckan har jag tränat, myst lite och jobbat. Har jobbat hos båda mina brukare den här veckan faktiskt.  I tisdags hos min "ordinarie" brukare, igår hos den kvinnliga brukaren som jag bara varit hos ca. åtta gånger och idag tillbaks igen hos min "ordinarie". Jobbar tills 21.45 ikväll och den här dagen känns som den längsta någonsin på oerhört länge! Är så trött och känner mig opepp. Har inte orkat bry mig ett dugg om mitt utseende idag. Vissa dagar så bryr jag mig helt enkelt inte.  Trodde dessutom jag skulle få ett migränanfall tidigare idag på eftermiddagen men efter en stunds vilopaus med slutna ögon lyckades jag skrämma iväg den! :)

Kan för övrigt berätta att idag, just IDAG är det ett år sedan jag satt i polisförhör angående allt det som rådde då och en fruktansvärt skrämmande livssituation. Det är ett år sedan som det exet jag hade då blev hämtat av polisen. Och slutligen ett år sedan jag fick tillbaka MITT hem! Vet att så fort polisen hade hämtat exet skyndade vi (jag och min familj) oss att byta lås på dörren och jag började äntligen få min frihet tillbaka. Jag behövde inte ha någon runt om mig 24/7. Några dagar senare städade jag och mamma ur hela lägenheten från golv till tak - jag ville inte ha en endaste lukt eller sak framme som kunde påminna mig om honom. Mitt hem vart skinande rent och jag började äntligen kunna andas fritt. Slippa den kvävda känslan även om allt inte var över till 100%... Helt över var allt under sommaren. Men min

rädsla försvann i april månad. Det var då jag blev stark.

 Den här texten stämmer helt klockrent in på hur jag kände förut. Hur jag har levt under flera år, nästintill. Det här är en låt som berör. Varje gång jag hör den här låten så tänker jag bara på hur jag har slagit mig fri. Jag hör texten som om den vore i dåtid.  Jag är inte längre den där asfaltsblomman som blir stoppad. Jag växer numera fritt. :)