Jag är en periodare. Det har jag alltid varit och kommer så att förbli. Jag ger allt eller inget. Det gäller alltifrån träning till bloggning. Och idag när jag och Carro tog oss en joggingtur så tänkte jag, ähh, what the hell - jag kör igång bloggandet igen! So, here I am again! Alive n' kicking! Nöjda nu ni som har tjatat på mig? ;)

En månad sen förra blogginlägget på ett ungefär och vad har hänt? Massor! Vi förlorade t.ex en stor budgivning! 10 stycken var vi som budade och huset steg och steg i priset... Till slut stannade det på 1,7 miljoner och det var med sorgsna ögon vi såg huset gå till någon annan. Fan! Vi som så jävla gärna ville ha det! Men, för dom pengarna kan vi lika gärna bygga ett nytt hus! Spara lite mer cash och bygga nytt. Nytt är alltid nytt. But still, det sved i hjärtegropen att förlora budgivningen (som så många andra också gjorde). Sen har det jobbats och jobbats och återigen jobbats för oss båda. Vissa dagar hinner vi knappt ens sova tillsammans, om ens mötas i dörren. Det suger, and not in a good way. Men som Niklas brukar säga: -"vi kommer få ett långt och lyckligt förhållande eftersom vi aldrig hinner tröttna på varandra". Det kan nog stämma till en viss del, haha. Ska sanningen fram så är jag fortfarande lika gla' i Niklas som i början när vi började kila stadigt. Allt flyter helt enkelt på! Vissa dagar bättre än andra och vissa dagar sämre. Det är sunt och naturligt. Kärlek, vansinnesutbrott och humor. En stor skopa med två färgglada individer! :) Jag säger bara som såhär: Tummen upp!

Fick veta idag att ha en åsikt är detsamma som att ta sig ton. Vara uppkäftig. Jaha - så det alltså så det går till i  t.ex politiken då? Reinfeldt tar sig ton när han har en åsikt. Herr Borg är tydligen också uppkäftig när han står för det han tycker och tänker. Har en åsikt. Nej serru - det där köper jag inte! Har jag en åsikt så säger jag den. Lika bra att lägga korten på bordet!

Känner att det här har varit en riktig jävla skitdag. Skitvecka överhuvudtaget faktiskt. Har börjat tappa lusten för att blogga med. Eftersom den är så pass publik som den är så kan jag inte skriva av mig fullt ut, utan att hänga ut personer. Och just nu är det mycket åsikter, tankar och råhet som vill fram! Så, jag tror nästan att jag tillåter mig att ha "bloggtorka" ett tag!

Vill ha knallröda läppar ala' Marilyn Monroe! Tycker det är huuuur snyggt som helst! Klassiskt och sexigt. Jag borde ju passa i rött med tanke på mitt mörka hår och ljusa hy. Brukar få höra att jag har "Snövit hy". Lär banne mig ta och köpa ett rött läppstift att smeta på plutläpparna! Det kan bara bli bra eller anus!

På tal om lipstick så har den här låten fastnat S T E N H Å R T!

På Niklas alldeles egna initiativ så har vi idag käkat lunch med våra mödrar. Helt otroligt! Sen tog vi varandra i kragarna och städade hemmet. Man kan vällan minst sagt säga att det var välbehövt. Jag slängde i några maskiner med tvätt dessutom så nu luktar det gott av sköljmedel i hela lägenheten, mmm! Ska bli såååå skönt att få krypa ned mellan rena lakan ikväll! Tyvärr så är karln iväg och jobbar för brödfödan hela natten lång. Tröööööök!

Visning har vi varit på idag med! :) Spännande spännande! Mer om detta säger jag inte. Eller jo, det måste jag för jag blir vansinnig på en grej! Att vi uppskattar ärliga råd och tips inför allt detta med husköp. Mindre uppskattat är när folk lägger sig i och försöker bestämma för mycket. Det är jag och Niklas som ska köpa hus. Det är vi som ska leva och bo där!

By the way! För första gången någonsin har jag använt röda leggins - and I love them! Kanske inte var så dumt att låta Niklas välja färg ;)

Känner sig rätt sliten efter två jobbiga dagar på arbetet. Ibland tär det på en att arbeta inom psykiatrin. Man vet aldrig vad som hända skall... SÅ det kändes inte mer än rätt att ta sig en powerwalk tillsammans med Carro direkt efter jobbet idag! Toppskönt att låta huvudet vila och bara tala om allt mellan himmel och jord. Back on top! :)

Ska alldeles strax pallra mig in i duschen och vänta på att Niklas ska komma hem från jobbet! Eftersom jag var slut som människa igårkväll när han kom hem (myssugen och glad) så tänkte jag försöka gottgöra honom ikväll! Han förväntar sig kramar och filmmys - then so be it!

Trött men effektiv har jag varit idag! Jobbat 7-17, hunnit med att powerwalka tre timmar, tagit hand om disken och badat dom tre små lortgrisarna, och mig själv! Hundarna kör värsta maratonracet här hemma just nu och jag gör tappra försök med att hålla mig på alerten. Tänkte försöka hålla mig vaken tills Niklas kommer hem iaf. Sist vi pratade i telefonen så meddelade han att han var film- och kramsugen. Själv är jag mer sugen på att ligga. Men vette faaaan om jag pallar något av det alltså, haha! Igårkväll var jag suuuuperirriterad på Niklas som var alldeles för herrejösses trött för sex. Ikväll är det tydligen min tur att vara herrejösses trött. Suck. Änt dä typiskt så säg, haha!

Kom precis att tänka på att det idag är exakt två år sedan som jag blev helt fri från Per. Jag stängde dörren. Dörren mellan allt som har varit. Jag satte ned foten. Fem år hade vi tillsammans. Bara ett av dom åren var bra. Resterande år var bara en slingrig väg mot helvetet. Ohållbart. Det tog slut. Jag gjorde slut. Jag blev trött på att manipuleras. Trött på att han tog mer av mig än vad han gav tillbaka. Han tog allt. Det som fick mig att säga stopp, det räcker, var när handen höjdes mot mig trots att det var slut. Jag blev rädd. Jag hade fått nog.

För två år sedan skildes våra vägar helt. Hans saker dumpade jag utanför hans tillfälliga hem, bodelningsavtal skrevs and that was it! Jag har inte ens sett honom sen dess. Vet inte hur han mår eller vart han befinner sig i livet. Och det känns skönt. Förjävla skönt! Han är långt bortom dörren nu och den kommer alltid förbli stängd. För jag är fortfarande stark, vild, vacker och fri! Precis som jag var för två år sedan!

http://henniher.bloggplatsen.se/2009/05/16/1680247-dead-and-gone/

Jag gråter och gråter när jag ser den här filmen. Den hinner inte mer än börja förrens jag snyftar och småhulkar med en massa blött rinnandes ur ögonen. Lika varje gång! Känslomänniska? Jajamänsan! Niklas bara tittade på mig när jag satte igång med bölandet. Jag:"-Skulle inte du bli ledsen och sakna mig om jag dog?" Niklas:"-Klart jag skulle göra det! Men du hade alltid varit nära till hands. Jag hade stoppat upp dig och haft dig som golvlampa eller fotpall!" Okeeeeeeeey. Det känns tryggt. Väldigt tryggt. Bäst man passar sig för att dö. Jag känner inte för att bli uppstoppad och återanvänd. På något vis och vänster. 

På tal om kärlek. Det är ingen hemlighet att jag är galet kär i Niklas! Mer än kär. Tusen gånger mer! Jag älskar!