Tycker det känns som om dagarna bara går saktare och saktare. Är det så? Det är jobbigt att längta efter någon! Att sakna någon som man tycker mycket om. Det riktigt "kliar i fingrarna" på mig och jag vill vara nära den personen hela tiden ;) SÅ för att jag inte ska längta ihjäl mig så försöker jag koncentrera mig på en massa annat. Som, körkortet t.ex Jag går teorikurs och har börjat övningsköra med pappa. Tyvärr så är jag ju ingen naturbegåvning gällande vare sig teorin eller körningen haha. Men det kommer nog så småningom, bara jag ger mig faan på att lyckas! Förutom att köra bil så försöker jag puscha igång mig själv igen med träningen. Ska jag vara riktigt ärlig så går det lite segt på den fronten, har noll motivation. Men skam den som ger sig! Men jag har iaf idag gått två powerwalks och cyklat 2 mil så det är vällan bara att keep on going som gäller. :P