Har varit uppe sen tidigt imorse och är helt slut just nu! Har varit på utbildning idag med jobbet, HLR. Något jag redan kunde men det är alltid bra att nöta in all informtion och tekniken lite extra. Sen efter mötet åkte jag och Isabelle till Dollar Store och Ica Maxi. Och min hjärna fungerade som vanligt inte! Jag tänkte både länge och väl men kom inte på alls vad jag skulle handla haha. Så jag bara handlade för handlandets skull typ :P Sen har jag varit ut på långpromenad med hundarna på eftermiddagen, skönt! Dom fick kuta lite lösa med och självklart sprang dom rakt in i all gyttja och lera...

Jag själv sprang 5 km nu på kvällen i den fina kvällssolen. Det kändes bra att komma ut men jag kan inte slappna av ordentligt när jag är själv ute längre så jag fick inte riktigt till den där sköna känslan när jag springer... Kroppen kändes spänd och öm bara.. Och öm är jag! All den här psykiska påfrestningen som har varit och som fortfarande är har satt sig i kroppen! Ömma muskelgrupper, knutor, huvudvärk, trötthet, magont - listan kan göras lång... Men det som inte dödar en, det härdar en ju sägs det! Jag kör på den linjen! I'm a fighter!

Jag förstår mig inte på vissa saker. Jag förstår mig inte på vissa människor. Jag förstår mig inte på hur allt fungerar. Jag förstår mig inte på att vara naiv. Att vara naiv är min stora svaghet. Jag vill alltid tro det bästa om folk och jag ger folk både en och två chanser, men till vilken nytta egentligen? Inte är det för min egna skull som jag är det, det är för omgivningens. För personer jag blir fäst vid. Att vara naiv borde inte vara min svaghet egentligen. Det borde vara min styrka, någonting som bär mig och som samtidigt bär andra. Men i dagens samhälle så kan man inte vara naiv. Är man naiv så försöker människor trampa på en tills det inte finns någonting kvar, tills man bara är som ett litet dammkorn. Att vara naiv - det borde vara någonting vackert. Det är vackert att ge människor en chans och att ge av sig själv till andra. Att vara naiv det är äkta, det är någonting vackert. Det jag inte kan förstå, det är hur det någonting som är så vackert kan få en att brista ut i gråt?

Ähh nu ska jag sluta överanalysera saker och ting! Blir bara knäpp av det! Men det är skönt att få ur sig lite tankar ibland, och det kan jag behöva...